Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

"Leif Skiöld är värd att minnas"

+
Läs senare

Nynäshamns kommun borde inrätta ett idrottsstipendium till minne av Leif Skiöld, skriver Lasse Lindberg (S) i en insändare.

Leffe Skiöld var en riktig lirare som borde bli ihågkommen, skriver Lasse Lindberg.

Att bli profet i sin hemstad är ju ett problem med exempel som sträcker sig minst två tusen år bakåt i tiden. Försöken att i Nynäshamns kommun hedra Moa Martinsons minne, har ännu inte krönts med någon större framgång. Senaste besked om att några skyltar med utdrag ur hennes verk är för dyra, känns futtigt för en kommun, som borde satsa mycket mer på besöksnäringen. Men skam den som ger sig!

Och det finns ju fler personer att uppmärksamma från vår kommun. Därför till bollsporternas värld.

Kommunens i särklass mest allsvenske idrottare – Leif Skiöld! Kanske inte en staty, men ett idrottsstipendium till hans minne borde vi ha råd med! Leffe Skiöld var ryktbar långt utanför Nynäshamns gränser. Den bredare svenska sportpubliken tänkte nog mera på AIK och Djurgården än Nynäshamn, när han namn var som hetast för 50-60 år sedan.

Leffe Skiöld var född i vad som då var Nynäshamns köping 1935, bodde några år i Årsta, men blev sedan hembygden trogen till sin död 2014. Han blev dock inte moderklubben NIF trogen längre än till 1955 då han debuterade i fotbollsallsvenskan för AIK. Redan i sin andra match slog han in sitt första mål, han hade då inte fyllt 20 år. Det skulle bli ytterligare 47 AIK-mål innan han 1960 gick över till Djurgården. Ett sådant klubbyte var på den tiden högst sensationellt – att byta allsvensk fotbollsklubb var något oerhört och inom samma stad! Och han gjorde samma övergång i ishockey där han också spelade i högsta serien.

I djurgårdströjan hann han med att både vinna den allsvenska skytteligan 1962 och bli svensk mästare. Leffe spelade bara fyra landskamper, men hans snitt är imponerande: fyra mål på fyra matcher under 1962. Han hann också med en säsong i Luleå, men detta och hans ishockeytid får här lämna plats för Nynäshamn och bandyn.

Av alla de stora bollsporterna har Nynäshamn bara varit allsvenskar en enda gång, och det var då NIF:en fanns i bandyns högsta serie säsongen 1971/72. Och Leffe Skiöld fanns naturligtvis med. Laget hamnade sist i den norra divisionen med tre segrar på 18 matcher. På hemmaplan besegrades Edsbyn och Falun och i Söderhamn Broberg.

Bandyn förde sedan en tynande tillvaro tills den lades ned på 80-talet, då med den snart 50-årige Leffe på planen. Ishockeyn har ju sedan helt tagit över i kommunen och en del spelare med Nynäshamn som start i karriären har fört dem långt utanför landets gränser. Men den anknytning som Leffe Skiöld hade till hemkommun är dock unik bland kommunens idrottare som nått svensk elitnivå.

Anknytningen till hemorten är ju extra tydlig då Leffe och hans familj sedan länge drivit en elfirma i centralorten. Att denne målgörare i tre svenska bollsporter hade en firma som tillhörde ”El-kedjan” ser ju ut som en naturlig forwardstanke.

När du denne målgörare lämnat isar och gräsmattor bör hans minne hedras genom att hans hemkommun i hans namn åtminstone instiftar ett stipendium till minne av en för denna lilla kommun stora karriär.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons