Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Givande studiecirkel om cement och industriorten Stora Vika

Deltagare i cirkeln om cementfabriken i Vika.

Med Siv Landin som ledare har en grupp medlemmar i Sorunda PRO under våren i en studiecirkel läst om cement och om industriorten Stora Vika. Ämnet ligger nära till hands eftersom orten Stora Vika ligger i föreningens område. Flera av medlemmarna har arbetat på cementfabriken och kunde därför bidra med “liveinformation”. Flera är är fortsatt kvarboende i samhället. För studierna har man haft god nytta av boken “Cement – Stora Vika –industriort i folkhemmet” skriven av Lennart Rosander samt bilddokumentet “Ett stycke historia Stora Vika 1946 – 1980” utgiven av företaget Cementa.

I källmaterialet framkom, att det verkligen var på obruten mark som samhället Stora Vika och fabriken kom att växa upp. Ett millenium tidigare hade i närheten funnits en stenåldersboplats men nu skulle området komma att förändras och liv och rörelse kom att råda.

I början på år 1946 startade byggnationen av bostäder och cementfabrik och allt vad som hörde därtill. Drygt två år senare tändes den första cementugnen. Området kryllade nu av folk. Samhället hade hyreshus, egnahem, tjänstemannavillor, butiker och post. Vägnät och kommunikationer hade förbättrats. Stora Vika var ett blomstrande litet samhälle. Med skola och ett stort antal föreningar inom olika områden. Gemenskapen var stor eftersom nästan alla hade anknytning till fabriken. Allt fungerade väl rörande cementtillverkningen i drygt 25 år.

Under 1970-talet kom de första orosmolnen. Produktionskostnaderna i Vika-fabriken var högre än i koncernens övriga anläggningar. En bov i dramat kanske också var att vi hade börjat importera billigare cement från utlandet. Den 30 juni 1981 var det slut med cementtillverkningen i Stora Vika. Under de sista åren fram till det definitiva slutet hade olika försök gjorts för att fortsätta cementtillverkning kombinerat med annan produktion eller förbränning. Allt var dock förgäves.

Samhället med innevånare lever vidare i sitt lilla fina samhälle och fabriken står kvar som minnesmärke över en svunnen industriepok.

Max Möllerfält

Annons
Annons
Annons