Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Den siste skivnörden

+
Läs senare

När övriga skivbutiker faller står Skivfönstret i Nynäshamn kvar. Än så länge. Ägaren Stefan Grönlund ser med viss oro på framtiden. – Kanske kan jag hålla i gång något år till, vi får se, säger han till NP.

Stefan Grönlund har drivit Skivfönstret i Nynäshamn i 20 år, nu ser han med viss oro på framtiden.

När skivbranschen var som allra hetast, på 1990-talet, fanns det fem Skivfönstret-butiker i Stockholms län. Då slog CD-försäljningen nya rekord och musikfansen köade nattetid till butikerna för köpa skivor från världsartister som Bruce Springsteen och Madonna.

Stefan Grönlund minns allt det där. Han har ju själv varit en äkta skivnörd, och är det fortfarande.

– När jag var tonåring på 1970-talet var jag som galen i skivor och lyssnade på en salig blanding musikstilar. Jag gick runt i skivbutikerna varje dag. Det var en livsstil, man skulle till och med ha ”rätt” skivpåse, det gick ju inte att ha Led Zeppelin-vinylen nedstoppad i en konsumkasse, berättar han och ler.

– Jag fick mitt första jobb som femtonåring. Det var ägaren till en radio- och tevebutik i Högdalen som hade lagt märke till mig. Han klappade mig på axeln en dag och sa: ”Du är ju här varje dag och bläddrar bland skivorna och verkar ha koll på musik. Skulle du kunna tänka dig jobba på helgerna i butiken?”. Jag höll på att svimma, det var som i en dröm.

– Jag minns bland annat att jag fick öppna en kartong med nyinkomna LP-skivor, bland annat Neil Young. Det var så mäktigt. ”Harvest” är fortfarande en av mina favoritplattor.

Anställningen på affären i Högdalen sträckte sig aldrig längre än till helgjobb, och efter skolan och värnplikten började Stefan arbeta som säljare i en mattaffär i centrala Stockholm. Det dröjde något år, sedan såg han en lapp i skyltfönstret till en av de större skivbutikerna i innerstan.

– Skivfönstret, som var en relativt ny affär på Norrlandsgatan i Stockholm, sökte personal och det var många som ville ha det jobbet. Jag fick det. Det var nog kombination av mitt starka musikintresse och min bakgrund som säljare som hjälpte mig.

– Jag fick gå ner något i lön, men det var okej. Jag visste ju att jag hade hittat hem.

På Skivfönstret fick Stefan så småningom ansvar över en egen avdelning i butiken.

– De kallade upp mig på kontoret och berättade att jag skulle få ta hand om deras CD-avdelning. Jag blev skitsur och sa ”Vadå, vilket skämt, ska jag ansvara för 45 skivor!?”, vilket var ungefär så många CD-skivor som vi hade i butiken på den tiden. CD-tekniken var ju något nytt och ganska ovanligt. Men det ändrades snabbt, berättar Stefan och skrattar.

Under Stefans tid på Skivfönstret i Stockholm genomförde man en fräck reklamkampanj med rubriken ”Sälj svarta! Köp CD!”, där kunderna erbjöds att byta in sina vinylskivor mot CD-skivor. Kampanjen blev en succé.

– Vi visste att kunderna skulle komma tillbaka för mer. CD:n var så mycket bättre. Vi fick kunden att förstå det lite snabbare.

– Men det är skoj att vinylskivan fortfarande finns kvar. När jag öppnade butiken i Nynäshamn sålde jag hela min privata vinylsamling. Jag ångrar det ibland. Men det funkade inte att gå från ett jobb med tusentals CD-skivor i hyllorna till ett hem med ungefär lika många vinylplattor. Man måste få vara ledig också, säger Stefan och ler.

Att han till slut hamnade i Nynäshamn beror på att han hade träffat Jeanette, hans fru, som kommer från Nynäshamn.

– Det var faktiskt bland annat tack vare hennes föräldrar som jag öppnade butiken i Nynäshamn, berättar Stefan Grönlund.

Bortsett från några få motgångar, som en period av hård konkurrens mellan tre närliggande skivbutiker i Nynäshamns centrum under första halvan på 1990-talet, så ser Stefan tillbaka på sin tid som butiksägare med glädje.

– Det gick riktigt lysande för mig mellan 1995 och 2001, det var den bästa perioden på 20 år. Sedan, efter 2001, började det sakta gå neråt igen, berättar han och syftar på fildelningsteknikens intåg i musikvärlden.

– Spotify kanske är framtiden, men jag tycker verkligen att en mp3-fil är helt själlös jämfört med en riktig skiva.

Men vad är det som säger att musik måste vara förpackad på skiva? Skivan har bara funnits i hundra år, musik har funnits i tusentals år,

– Men jag har inte funnits i tusentals år. Jag har växt upp med de där skivomslagen och skivbackarna. För mig är det viktigt att kunna känna på skivan.

– Ibland kommer det in en tonåring i butiken och ber om att få köpa en The Doors-skiva eller liknande. Då blir man varm i hjärtat. När det kommer till bra och tidlös musik, då vill de flesta se omslaget och hålla något i handen när de lyssnar.

Annons
Annons
Annons