Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Han har gått livets hårda skola

Samhället har länge betraktat adhd som en barndomsproblematik. Men funktionshindret är livslångt och stödet till vuxna är minst lika viktigt som till barn. Det säger Lasse Andersson, en 52-åring med diagnosen adhd och drag av Aspergers syndrom. Lasse beskriver sig själv som en välfungerande, välutbildad fembarnsfar med stora problem i livet.

Lasse Andersson berättar om hur det är att leva med adhd. Foto: Carina Albin

Lasse Andersson utbildar och föreläser om adhd främst i skolor, kommuner och landsting. Just nu reser han runt i Norrland där man har använt så kallade Miltonpengar för att ta reda på mer om neuropsykiatriska funktionshinder som adhd och Aspergers syndrom.

Miltonpengarna är uppkallade efter den förre psykiatrisamordnaren Anders Milton, som tillsattes för att rätta till brister inom psykiatrin som hade varit eftersatt under lång tid. Psykiatrin hamnade i blickfånget inte minst efter mordet på utrikesminister Anna Lindh.

– Man har insett att neuropsykiatriska funktionshinder inte växer bort. Personer med adhd tenderar att hamna i missbruk, kriminalitet, utanförskap och social isolering. Vi är förmodligen överrepresenterade bland dem som nu riskerar att bli utförsäkrade, vi har aldrig kommit ut på arbetsmarknaden, och vi är överrepresenterade i åtgärdsprogram och bland långtidssjukskrivna, säger han.

Bland de manliga intagna i svenska fängelser uppskattas omkring var fjärde ha adhd. Det är en överrepresentation om man tänker på

att omkring 5 procent av befolkningen har adhd. Barn och ungdomar som uppvisar symtom behöver fångas upp redan i skolan, säger Lasse Andersson.

– Skolan är så resultatinriktad i dag. Fokus ligger på att alla ska in på gymnasiet. Men de här eleverna behöver träna social kompetens. Det är där det spricker senare i livet. De kommer inte in på gymnasiet och hamnar i utanförskap. De här är ungdomar som är lättfångade för högerextrema organisationer. Plötsligt tillhör man en gemenskap, man får vara med vilket är nog så viktigt om man aldrig har fått det förut.

Det ställs inga högre krav. Vad man håller på med är inte lika noga. Det ligger i funktionshindrets natur att inte tänka efter.

Skolan är inte rustad för att ta hand om barn med neuropsykiatriska

funktionshinder, fortsätter han. Stökiga miljöer, stora klasser och fokus på resultat gör att dessa elever slås ut.

– Det handlar inte om brist på begåvning. Problemet är koncentrationssvårigheter. Man behöver minska ner intrycken och sätta upp tydliga mål. De här eleverna har också ett svagt eget belöningssystem vilket gör att de behöver mycket beröm. De behöver vara i små grupper som inte bara består av grabbar med adhd och närliggande funktionsnedsättningar. Men lärarna har det tufft. De kan inte ta hand om det här själva. Och utan rätt stöd går det på tok, säger Lasse Andersson.

Skolverket har rapporterat att allt fler grundskoleelever i behov av särskilt stöd riskerar att fara illa. Många mår så dåligt att de inte orkar gå till skolan. Problemen är vanligast i årskurs 7-9 och handlar i första hand inte om skolk utan om elever med komplex problematik som autism, ångest, depression, Aspergers syndrom, adhd, koncentrationssvårigheter, damp och tvångsbeteenden. Att tillåta elever att bli hemmasittare är det stora misstaget, säger Lasse Andersson.

– Det är då de vänder på dygnet och hamnar i utanförskap. De leds

lätt in i kriminella gäng och steget till att börja självmedicinera med amfetamin är inte långt. I stället borde man lägga krut på att ordna

praktikplatser, få dem att göra någonting så att de inte hamnar där.

Det här är en oerhört trogen arbetsgrupp. Om man inte väntar för

länge.

Lasse Andersson var 48 år när han fick sin diagnos. Han växte upp i en dysfunktionell familj. Han fick mycket stryk som barn, berättar han. Genom åren har han jobbat som fritidsledare och skolkurator.

Det var när han började arbeta på ett boende för utvecklingsstörda som han läste mycket om neuropsykiatriska funktionshinder. Till slut kunde han lägga ihop ett och ett. Han fick en förklaring till varför han själv hade så svårt att hålla ordning på papper och ekonomi. Saker föll på plats.

– Jag hade nog förstått innan, men det var då jag begärde en utredning som bekräftade mina misstankar.

Till funktionshindret hör också svag impulskontroll. Personer med adhd kan ibland fälla kommentarer i sammanhang då folk pratar om något helt annat.

– Det kan göra att man verkar lite underlig. Men vi har svårt att hålla tillbaka impulser. Det syns i klassrummet. Man kan inte låta bli att klappa till den som går förbi. Mitt aspergerdrag gör att jag har lätt för att ”nörda in” på saker. Om jag vill veta mer om något kan jag inte låta bli att googla det i tre timmar. Jag fick en border collie en gång. Det slutade med att jag blev vallhundsinstruktör och tävlade i SM tre gånger. Det drar lätt iväg, säger han.

– Datorvärlden till exempel hade inte utvecklats till vad den är utan

dem med Asperger.

Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, dit Asperger och högfungerande autism hör, omfattas av LSSlagen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. De har rätt till kvalificerat stöd av kurator, psykolog, sjukgymnast, logoped eller arbetsterapeut.

Man kan få hjälp av ledsagare till olika aktiviteter, man kan få en kontaktperson för att minska den sociala isoleringen och man kan få bo på ett gruppboende om man har svårt att klara sig själv. Personer

med adhd har inte samma starka skydd, utan omfattas i stället av socialtjänstlagen.

– Det här är ingen välformulerad grupp som kan uttrycka sina behov.

Man har också svårt att kontrollera sitt humör. Det innebär att man kan hinna få stora bekymmer innan man får stöd. Och när stödet väl kommer kanske det inte är välkommet. För vem vill släppa in folk som ska härja runt och städa i lägenheten när man inte mår bra? Det kan skapa mycket ångest hos en människa.

Lasses råd till föräldrar

■ Strid för ditt barn men gör dig inte till ovän med allt och alla. Undvik personliga strider utan bygg allianser.

■ Förmedla känslan av att ”jag duger, jag kan, jag vill och vågar”.

■ Ta aldrig på dig skulden för ditt barns funktionshinder.

■ Se alltid till ditt barns resurser och fokusera på dem när det är tungt.

■ Ska ditt barn gå i liten grupp ska det finnas en tydlig pedagogik och mål med det. Fokus skall ligga på att hantera vardagen och på att utveckla den sociala kompetensen.

■ Skaffa kunskap om funktionshindret. Gå med i en intresseorganisation.

■ Låt barnet idrotta mycket. Ta del i ditt barns fritid och var intresserad.

■ Tillåt aldrig att barnet inte är i skolan. Om ditt barn börjar umgås med äldre kamrater är det en varningssignal.

■ Fasta rutiner där ni alltid äter måltider ihop på fasta tider.

Lasses råd till unga vuxna

■ Se till dina positiva sidor. Du är inte din diagnos utan en egen unik person.

■ Om du inte förstår vad som står i din utredning kräv att den som har gjort den förklarar så att du förstår.

■ Använd hjälpmedel för att kompensera dina brister och träna på det du har svårt med. Man kan alltid träna upp saker.

■ Sök upp en mentor i din omgivning. En lärare, tränare eller fritidsledare som du känner dig trygg med. Använd den personen som hjälp för att förstå och få feedback på det du har svårt med.

■ Hitta skolformer som passar dig. Det finns specialiserade folkhögskolor till exempel.

■ Lär dig vad ditt funktionshinder innebär.

■ Träna upp strategier för att hantera impuls- eller

koncentrationsproblem.

■ Sök boendestöd och fokusera på att du ska få hjälp att klara dig själv.

■ Se till dina styrkor. Se om det finns möjlighet till praktik i något företag. Oavsett om du får lön eller inte är det en enormt värdefull erfarenhet.

Annons
Annons
Annons