Annons

Annons

Annons

Kungliga vantar värmer kalla fingrar

Bilder på nålbundna och broderade Sorundavantar, som kronprinsessan Victoria och prins Daniel fick i bröllopspresent av Sorunda hemslöjdsvänner, kablades ut över hela världen i juni. Vantarna hade nålbundits av Gerd Hernvall som leder kurser i nålbindning i Sorunda och Tungelsta.

Nålbundna vantar från Sorunda, gjorda av Gerd Hernvall. Liknande vantar fick kronprinsessan Victoria i bröllopspresent av Sorunda hemslöjdsvänner.

Bild: Kristina Laitinen

Annons

Pressbilderna på kronprinsessparets vantar satte med besked Sorundas hantverkstradition på världskartan, när Sorunda hemlöjdsvänner uppvaktade bröllopsparet med sin gåva i juni.

– De vantarna var med mig dag och natt, berättar Gerd Hernvall om arbetet med bröllopspresenten.

– Det var viktigt att vantarna skulle bli så perfekta som möjligt, det fick inte vara något fel på dem!

Sorundavantarna satt perfekt på kronprinsessans och prinsens händer. Det var väldigt roligt, eftersom storleken var en ren gissning, säger Gerd Hernvall.

– När Victoria frågade hur vi kunde veta hur stora händer de hade, skojade vi och svarade att vi hade ju sett deras händer på förlovningsbilden.

Att ge Sorundavantar i gåva till kronprinsessparet följer Sorunda hemslöjdsvänners tidigare tradition, då också kungen och drottningen hade fått var sitt par Sorundavantar i bröllopspresent. De kungliga vantarna har bevisligen varit i flitigt bruk, eftersom Silvia visste precis hur de skulle tvättas, när vantarnas skötselråd kom på tal, berättar Gerd Hernvall.

Annons

Annons

Kronprinsessparets vantar har fått livstids garanti.

– Sliter de ut de här har jag lovat att nålbinda nya, säger Gerd Hernvall.

Under mötet på slottet frågade prins Daniel om man kan tillverka riktigt små vantar med denna teknik. Man kom då överens att Gerd Hernvall skulle nålbinda också sådana, om de skulle behövas i framtiden.

Risken för att kronprinsessparet skulle slita ut sina vantar är ganska liten, eftersom nålbunda vantar är mycket slitstarka. Nålbundna plagg, som är gjorda av ylle, har nämligen en mycket tät struktur på grund av att yllet har valkats, det vill säga tvättats i hett såpvatten. Det har gett materialet en filtaktig karaktär, och tack vare den täta strukturen håller nålbundna plagg också kylan och fukten ute.

Nålbindning är en urgammal hantverksteknik som har varit känd i hela världen. Den har varit allmän också i hela Sverige, men nålbindningstraditionen har bevarats särskilt väl i Sorunda. Det typiska, och unika, för traditionella Sorundavantar är broderierna som har ett speciellt, geometriskt mönster.

Under de senaste åren har Gerd Hernvall sett ett växande intresse för nålbindning, och hon har hållit nålbindningskurser både om vårarna och höstarna i Sunnerbygården i Sorunda och i Tungelsta. Höstkurserna i nålbindning börjar i september.

Själv lärde Gerd Hernvall sig nålbindning för tio år sedan. Efter ett år började hon själv leda kurser i denna teknik. Vem som helst kan lära sig nålbindning, menar Gerd Hernvall.

Annons

– Några förstår idén snabbt, och för några andra kan det ta lite längre tid.

Men det är svårt att lära sig nålbindning bara genom att försöka följa anvisningarna i en bok.

Annons

Man lär sig bäst om man på nära håll får se hur man gör öglorna och binder ihop dem med nålen och tråden, menar Gerd Hernvall.

Nålbindning

Nålbindning är en urgammal hantverksteknik. Till den behöver man ylletråd och en platt nål. Det äldsta kända nålbundna plagget är en 3 000 år gammal huvudbonad som har hittats i en grav i Ürümchi i västra Kina.


Ordet nålbindning började man använda på 1970-talet när gamla slöjdtekniker rönte ett stort nyvaknat intresse. Tidigare talade man om att sömma, sy, nåla eller binda.


Det finns många variationer på sätten att nålbinda. I Sorunda brukar man skilja mellan Sorundateknik I, Sorundateknik II, Fullbroteknik och Stutbyteknik.


Mönsterformerna i nålbundna Sorundavantar skiljer sig från andra vantbroderier som förekommer i Stockholms län. Ursprunget till figurerna är i dag okända.


Mönsterformerna kan påminna om exempelvis vävmönster eller mönster från orientaliska mattor. Det vanligaste återkommande mönstret på vita eller grå damvantar är en så kallad ros på överhanden, som är sydd med kedjestygn och som har ”tofsar” i rött och grönt.


Källa: Nålbindning. Historiskt och modernt i Stockholms län av Eva Andersson/Länshemslöjdskonsulenterna


Kristina Laitinen

kristina.laitinen@nhp.se

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan