I början av påskveckan styrde Askölaboratoriets fartyg R/V Limanda kursen mot Himmerfjärden utanför Sorundas kust. Där, såsom på en rad andra ställen mellan Trosa och Landsortsdjupet, tar forskare regelbundet algprover i vattnet.

Det blev en gungig färd i vågorna. Provtagarna fick hålla fast i relingen och håven, med vilken de håvade in växtplankton.

– På den här mätpunkten är det väldigt ofta sjögång. Som algprovtagare måste man ha sjöben eller klara uppdraget med sjösjukepiller, konstaterar algforskaren Helena Höglander efter turen med ett skratt.

Blommande alger i Östersjön är ett säkert vårtecken. Vårens algblomningar ska inte förväxlas med algblomningarna på sommaren, då tjocka sjok av blågröna alger (som egentligen är cyanobakterier) stiger upp till havsytan och gör i vikarna livet surt för badare och sätter stopp för strandlivet.

De alger som blommar i havet på våren är små växtalger som börjar dela sig snabbt när solen börjar värma havsvattnet efter vintern. Den ökande mängden växtplankton blir en viktig föda för hoppkräftor, vattenloppor och annat liv i havet.

– Under våren tar vi algprover varje vecka för att följa vårblomningen. I år började vi med provtagningarna 13 mars, berättar hon.

I proverna mäts vattnets salthalt, syreförhållanden, vattnets klorofyllhalt och klorofyllets fördelning i vattenmassan. Man tittar också på algmängden och fördelningen mellan de olika algarterna.

Algernas vårblomning sker oftast i det dolda under vattenytan.

– De flesta märker inte av den. Men i Himmerfjärden kan vattnet bli väldigt grumligt under våren eftersom det innehåller ganska stora biomassor på grund av att där finns mycket näringsämnen [vilket i sin tur beror på utsläppen från Himmerfjärdens vattenreningsverk, NP:s anmärkning], säger Helena Höglander.

För att kunna artbestämma vilka alger som blommar måste algproverna granskas under mikroskop.

– Hittills har kiselalger dominerat proverna. Men i de här proverna finns det mycket dinoflagellater. Det tyder på att vi troligen har nått toppen av vårblomningen vid Askö och Landsort, säger Helena Höglander.

Algprovtagningarna tas av forskare vid Stockholms universitetets institution för ekologi, miljö och botanik. Man har genom regelbunden miljöövervakning och forskningsprojekt följt säsongsvariationer av näringsämnen och växtplankton i havet sedan slutet av 1970-talet.

•Under våren börjar olika sorters växtplankton, som kiselalger och dinoflagellater, dela sig snabbt när solen värmer havsvattnet efter vintern. Algerna behöver kväve och fosfor i en viss kvot för att kunna växa. Ofta finns det ett visst överskott av fosfor i vattnet. När det tillgängliga kvävet är förbrukat kan algerna inte växa längre utan sjunker till botten, där de blir blir föda för bottenlevande djur. Då upphör vårblomningen.

Kristina Laitinen
08-587 122 16
kristina.laitinen@mittmedia.se