Karin Boye ser på avstånd hur hon förlorar fotfästet och faller omkull i Sigtunabacken. Skymningsljuset har dragit sig undan. Det börjar bli mörkt. Boye springer fram till Ruth och hjälper henne att komma på fötter. Inga allvarliga skador, kan de konstatera. Även om det gör rejält ont i ett knä. Men det säger inte Ruth. De presenterar sig artigt. Ruth Björkquist säger dessutom att hon är gift med folkhögskolans rektor, den alltmer dynamiske Manfred Björkquist.

På Sigtunastiftelsen är det litterär debatt denna helg. ”Dikten och Moralen” är ett av ämnena. Självfallet är det Agnes von Krusenstjernas skandalsuccé med ”Fröknarna von Phalen” som ska debatteras och nagelfaras. Året är 1935 och hösten sluter sig kring Stiftelsens gäster och besökare, och lägger sig som ett lock över den lilla staden. Många ur den yngre och stridbara författarskaran har sökt sig hit för att diskutera romanserien och andra brännande frågor. Victor Svanberg, den demoniske litteraturprofessorn, Elsa Thulin, den briljanta översättaren, det ångande åsiktsaggregatet Artur Lundkvist, kärlekslyrikern Ingeborg Björklund och även den grandiose Bertil Malmberg är där.

Sådan är upptakten till Elisabeth Hjorths nya roman. ”Nattens regn och dagens möda” är dess titel, och är en uppdiktad berättelse men rör sig smidigt och initierat i tidens händelser. Bakom den diktade Ruth döljer sig verklighetens Rut Sofia Kjellén – dotter till Rudolf Kjellén.Det finns få likheter mellan poetens och husmoderns liv. Karin Boye reser hem till Stockholm för att återgå till det litterära och politiska arbetet? Clarté tar tid. Spektrum tar tid. Många kvällar på krogen blir det också. Dessutom är hennes nerver oroliga och hotar med depressiva angrepp. Hennes sambo Margot är ännu mer mental instabil.

Hotet från Tyskland, och en växande opinion full av de mest frånstötande åsikter breder ut sig även i Sverige: antisemitism, antidemokratisk elitism, folkförakt paradoxalt parad med vulgär pöbelmentalitet. Politiken och kampen blir allt viktigare i både Karin Boyes och Ruth Björkquists liv. Parallellerna till vad som sker idag är uppenbara – och bör ses som allvarliga varningstecken.

Ruth skriver inte, men antecknar varje dag i sin ”Dagens mödas bok”. Där noterar hon allt som måste göras under dagen. Vad som ska handlas. Vad som saknas till dagens middag. Alla förberedelser inför möten och sammankomster. De praktiska göromålen är utan slut. Sedan stryker hon – med viss tillfredställelse – över varje punkt som åtgärdats.

Ur den patriarkala glömskan skapar och skildrar Elisabeth Hjorth ett mångfacetterat och levande porträtt av en kvinna som, tyst och lydigt, stod vid sin makes sida. I romanen börjar hon resa sig upp och försöker erövra en självklar plats bland alla män. Och två år efter hon föll i backen tar hon kontakt med Boye. De börjar brevväxla. Två djupt olika liv vävs in i varandra.

Elisabeths Hjorths konkreta och realistiska berättandet ger romanen dess prägel och en energisk närvarokänsla. Men där finns även något skimrande och mjukt, något halvt esoteriskt parat med en lockande lyhördhet för finstämda känsloskiftningar som i ”Nattens regn och dagens möda” förmår att skapa en ovanligt stark inlevelse i två kvinnors liv och den tid de levde i.

Crister Enanderenander@kajen.com

*

LITTERATUR

Elisabeth Hjorth

”Nattens regn och dagens möda”

(Norstedts)