Narcissism betraktas inte längre som ett psykiskt sjukdomstillstånd. Orsaken är skrämmande. Alltför många är alltför ockuperade av sig själva, fulla av en egoistisk självbespegling, så att om narcissism skulle behandlas som den sjukdom den tveklöst är skulle mentalvården gå mot ekonomiskt sammanbrott.

Detta bör man ha i bakhuvudet när dagens Sverige ska utsättas för granskning och penetreras ner i sin slitna och söndertrasade själ. Moder Svea är ej längre vad hon en gång var, och dess invånare är inte längre kvar i det Nifelheim som Oscar Levertin skaldade om.

Idag tycks allt fler vara beklämmande strömlinjeformade efter förebilder från anskrämliga inredningskataloger och några livlösa livsstilsmagasin med ideal inspirerade av obduktionssalarnas rostfria sterilitet. Köken ska vara antiseptiska, det är bara obducenten som saknas. I stället leker mannen kock två gånger per år. Det sociala hyckleriet är ett eftersträvansvärt tillstånd. Och allt – varenda känsla och upplevelse – kopplas till konsumtion.

En granskning av det raserade Folkhemmet är vad Aase Berg och Niklas Wahllöf genomför i ”Glädjehuset Sverige”. Den är – genom sitt anslag och tilltalande råa tonfall – ambitiös och lockande. Grundfrågan är, vilket framgår redan av undertiteln: Vad är folk rädda för?

Vad skrämmer medborgarna så på djupet, långt in självmedvetandet, att allt fler agerar så kusligt konformt att de liknar en flock av skräckslagna gnuer – drivna av en enda vilja och utan utrymme för självständighet eller originalitet? Ett kort svar som författarna ger lyder: ”Verkligheten suger. … Den existentiella ruljansen är oschyst. Ingen vet när någon annan ska dö, eller man själv … Förälskelse slår över i livspussel och rullar vidare in i sorg eller förakt”.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Berg och Wahllöf skrivet rappt, ofta raljant och befriande träffsäkert. De kryddar med halvt cyniska, halvt dråpliga iakttagelser och halsbrytande ordvändningar. Ibland är det en ömtålig balans. Risken att slå över i folkförakt – alltid lika vedervärdigt – är överhängande.

Jag är förvissad om att en del blir förbannade. Samtidigt vill jag med emfas framhålla: Om en bok som ”Glädjehuset Sverige” inte förmår att väcka starka känslor och röra upp en del adrenalin i obotfärdiga småbrackors självförhärligade självsyn så har författarna misslyckats grovt. Och det har Aase Berg och Niklas Wahllöf sannerligen inte gjort. Det är en nyttig bok. Ja, det är även en viktig bok; en otäck och skrämmande spegel vänd mot samhället och oss invånare.

Om du får syn på dig själv är tiden kommen för såväl självrannsakan som förändringar.

Crister Enander

enandertaenander@gmail.com

*

LITTERATUR

Aase Berg och Niklas Wahllöf

”Glädjehuset Sverige. Vad är ni rädda för?”

(Albert Bonniers förlag)