En samtid där det mesta tycks sig vara de dagar alla är vana vid, en del detaljer skiljer sig förvisso åt, annat framstår som främmande. Och en framtid som inte längre kan fyllas med samma förhoppningar som de flesta annars ser framför sig i dag . Något fundamentalt är förändrat. Vardagarna är dock sig huvudsakligen desamma. Potatisen puttrar på spisen. Stekjärnet fräser förväntansfullt, bara köttbitarna saknas. Barnen är hungriga efter en lång skoldag. Köksklockan tickar hemtrevligt på väggen där den alltid suttit och Julia börjar bli småsvettig där hon står vid diskbänken och försöker få allt klart till middagen på samma gång.

Kort och gott. En vardag lik alla andra vardagar. Paul är, som så ofta, bortrest med sitt arbete. Många veckor – ibland i över flera månader – ligger han ute och dessutom är hans arbete klassificerat som hemligt. Ingen får veta vad han gör eller var han är, inte ens Julia som saknar sin man mycket.

Men trots att vardagen är de flesta vardagar lika så härskar en annan ordning i Peter Fröberg Idlings roman ”Julia & Paul. En försommarberättelse”. En högst betydelsefull del av den svåröverskådade ekvation som tillsammans bildar historien är rejält förändrad och därmed förskjuts och rubbas många av de yttre omständigheterna. Det gäller inte minst den politiska ordningen. En revolution utbröt i Sverige år 1917 och lyckades genomföras.

Nu – vilket jag antar är år 2017 – styrs landet av det kommunistiska partiet och såvitt det går att avgöra råder diktatur och medborgarnas frihet är beskuren. Hård disciplin råder. Fria tankar och varje ansats till kritik måste folket tiga med för att inte helt plötsligt försvinna en mörk natt.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Klas Östergren i topp när vi listar favoritböcker juli-september

Julia får en ny granne och därmed också snart en ny vän. Det är den glädjefulla och smittsamt sällskapliga fru Kate Torelius. Denna märkliga kvinna äger en naturlig fallenhet att skapa en förtrolig stämning kring sig. Alla som kommer i kontakt med Kate, även i hastigheten, rycks med av hennes glada humor. Det dröjer inte länge så startar de en diskussionsklubb som möts hemma hos varandra.

Märkligt nog heter överingenjören på fartyget Auspicia, där Paul tjänstgör som tredjestyrman, även Torelius. Ombord på fartyget sprider sig en obehaglig spänning mellan å ena sidan de tjänstgörande sjömännen och å den andra de forskare som avgör och bestämmer deras uppdrag. Kapten Wivel verkar dra sig undan, förbannad och förbittrad över hur hans båt styrs. Frågan är om han inte ofta har börjat stinka av gammal fylla. Paul riskerar att hamna i en farlig mellanställning i den eskalerande motsättningen.

”Julia & Paul” är, precis som Fröberg Idlings två tidigare romaner, skriven på ett energiskt, vitalt och mycket medryckande språk. Han är en ytterst skicklig och redan förfaren författare. Driven. Reflekterande. Ofta skarpsinnig i de enskilda detaljer som han tecknar sina karaktärer genom. De psykologiska porträtten är övertygande.

Men jag har en invändning mot ”Julia & Paul”; en allvarlig invändning. Romanen hade tjänat på, ja rentav krävt en mer utvecklad fantasi. En nästan förlamande känsla av stillestånd och brist på utveckling råder. Och med tanke på att det hunnit passera snudd på hundra år sedan revolutionen genomfördes tycks ingenting ha hänt – det är svårt att acceptera. Här styr Säkerhetssekretariatet, medborgarna står under ständig övervakning, ingen är fri, all personlig post öppnas av censurmyndigheter och känsliga partier stryks över.

Det kunde lika gärna ha utspelat sig i DDR under slutet av det allra gråaste femtiotal eller i brunkålens förmörkade Polen i början av sextiotalet. Det är nedslående för en roman som inom den stora frihet som den kontrafaktiska genren ger att inget har rört sig framåt – eller bakåt – under dessa hundra år. Så trots romanens laddning, en tilltagande spänning och dess elastiska, energiskt levande och stilsäkra språk förtas ”Julia & Paul” av en störande brist på trovärdighet och realism i skildrandet av den omgivande samtiden.

Å andra sidan vill jag med emfas understryka att jag samtidigt är fullt och fast övertygad om, efter två så övertygande böcker som ”Pol Pots leende” och i ännu högre grad ”Sång till den storm som ska komma”, att detta är att se som en form av mellanbok.

Peter Fröberg Idling tillhör tveklöst en av sin generations intressantaste, viktigaste och mest lovande författare.

*

LITTERATUR

Peter Fröberg Idling

”Julia & Paul. En försommarberättelse”

(Natur & Kultur)