I tisdags kväll arrangerade länsstyrelsen ett möte om varg i Fredrika Bremergymnasiets aula i Haninge. Länsstyrelsens representanter berättade om inhemska direktiv och EU-direktiv gällande varg.

Läs mer: Länsstyrelsen: Vargen på Södertörn ska skrämmas bort

Göran Åström, chef för miljöavdelningen på länsstyrelsen, var i sin inledning tydlig med att styrelsen vare sig förespråkar eller motsätter sig varg i länet, utan bara ser till att gällande direktiv och lagar följs.

– Riksdagen har bestämt att vi ska livskraftiga stammar av rovdjur, sa han.

Göran Åström betonade vikten av en ordentligt genomförd utredning innan länsstyrelsen beslutar om skyddsjakt på en varg.

– Inom en timme efter ett skyddsjaktsbeslut kommer det att överklagas och då måste vi vara säkra på att vi har följt alla direktiv och regler när fallet går till domstol.

Var och en kan ansöka om skyddsjakt, men att man är rädd för varg är inte tillräckligt skäl för att länsstyrelsen ska besluta om skyddsjakt. Det som kan ligga till grund för att en varg skjuts är att den har börjat uppvisa ett onaturligt, icke önskvärt, beteende. Det kan röra sig om vargar som upprepade gånger söker sig till hundar i jakt på en partner. Eller vargar som har börjat uppehålla sig nära människor, ofta för att de har fått tillgång till mat.

Jens Frank, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Viltskadecenter, säger att det förekommer att varg angriper människa. Men i Sverige har det inte hänt sedan 1821. De vanligaste orsakerna till att vargar angriper människor är att de saknar bytesdjur, att de har rabies eller att det rör sig om vargar som har ”matats in”. Inget av dessa skäl är aktuella i Sverige.

Läs även: Vargtiken har rört sig mot Tyresta nationalpark – söker ny plats och ny partner

Det finns gott om bytesdjur för vargen och oftast äter de kadaver de hittar och behöver inte döda djuren själva. Han påtalade också svårigheten att informera om varg och hänvisade till en psykologistudie som visar att vargrädda är lika rädda även efter adekvat information.

Under frågestunden framgick det att vargfrågan inte förenar medborgarna. De flesta närvarande verkade vara boende i tätorten, och de uttryckte oro för egen del, för sina barn eller för sina hundar. Och så fanns vargförespråkarna, som uppgav argument som att djuren har mer rätt till naturen än vi, trots att de oroliga mest uttryckte oro för vargens närvaro i tätorten.

Åhörarna tenderade att håna och raljera kring ställda frågor och synpunkter, vilket föranledde länsstyrelsens handläggare att understryka att man ska visa respekt och inte bete sig illa mot meningsmotståndare.

Ägare av produktionsdjur, till exempel får och nötkreatur, hördes inte av så mycket under kvällen. Från länsstyrelsens sida informerade man ändå om möjligheten för djurägare att söka bidrag för att bygga mer rovdjursavvisande stängsel. Får man bidrag förbinder man sig att sköta staketen i fem år.

Solveig Sigridsdotter Thönblom
np.redaktion@nhp.se