Anmäl text- och faktafel

Ulrik Lötberg och forskaren Natalie Isaksson från Lunds universitet klev i land på Gunnarstenarna tillsammans ornitologer från Nynäshamnstrakten, när de besökte ögruppen på sin ringmärkningstur i juli.

Åtta sillgrisslor och fem tordmular fick då var sin gps-sändare som fästes på fåglarnas ryggar. Sändarnas loggar ska samla in data om var fåglarna flyger och dyker när de söker föda.

– Vi vill kartlägga främst sjöfåglar som häckar i kolonier för vi misstänker att de hämtar sin mat ganska långt från sina häckningsplatser. Dagens fågelskydd är endast inriktat på att skydda öarna där fåglarna häckar, men man vet inte var och inom hur stora områden de söker föda, säger Ulrik Lötberg.

Kartläggningen av fåglarnas rörelser ska ge bättre faktaunderlag som ska komma till nytta till exempel när myndigheterna ska besluta om vindkraftsparker ute till havs och när man ska välja ut områden för skydd av arter. Projektet drivs av Bird Life (tidigare Sveriges ornitologiska förening) i samarbete med Lunds universitet.

Inom projektet samlar man in data om flera sjöfågelarter och gps-utrustningen har använts framgångsrikt på silltrut och skräntärna.

På Gunnarstenarna vill man kartlägga sillgrisslors och tordmulars rörelser. De första testerna av lämplig utformning av gps-sändare för de två arterna gjordes på ögruppen i fjol.

På tordmular har utrustningen visat sig fungera bra. Men sillgrisslornas sändare måste provas vidare.

– Sillgrisslor och tordmular lever i huvudsak på sill, strömming och skarpsill som de hämtar från olika ställen. Svårigheten är att sillgrisslor kan dyka ner till 80 meters djup och man kan därför inte sätta fast gps-loggar på dem på samma sätt som på tärnor och trutar som i huvudsak rör sig ovanför vattnet och på vilka man sätter fast loggarna med selar, berättar Ulrik Lötberg.

Problemet är att selarna delvis måste fästas under fåglarnas fjäderdräkt, och utan fjäderdräktens heltäckande skydd skulle sillgrisslorna frysa nere i havsdjupet. Därför ska man testa om loggarna i stället kan tejpas fast på sillgrisslornas ryggfjädrar.

– Loggarna kommer sedan att ramla av när fågeln byter fjäderdräkt efter häckningssäsongen, säger Ulrik Lötberg.

Gps-sändare med loggar har tidigare kommit till nytta vid Svenska Högarna, där Länsstyrelsen i Stockholms län har undersökt sillgrisslornas födosöksområden inför inrättandet av ett marint reservat vid Svenska högarna. Med testerna har man velat försäkra sig om att reservatsplanen täcker områden som sillgrisslorna använder sig av.

– Vi hoppas att det så småningom ska finnas skyddade områden även vid Gunnarstenarna, där det finns viktiga fiskbestånd för sillgrisslorna och tordmularna, säger Ulrik Lötberg.

Gunnarstenarna är ostkustens största häckningsplats för tordmular, bortsett från Karlsöarna utanför Gotland. Längs ostkusten finns bara sju stora häckningsplatser för både tordmule och sillgrissla. Tre av dem finns i Stockholms skärgård.

– Tre stora sillgrisslekolonier ligger som ett pärlband i skärgården i Stockholms län; Svenska högarna, Grän-Bodskär och Gunnarstenarna. Sedan tar det stopp och därifrån söderut kommer en lång sträcka utan sillgrisslor. På så sätt är Gunnarstenarna ett speciellt och viktigt område för sillgrisslor, säger Ulrik Lötberg.

Läs även: Urgamla sillgrisslor påträffades i Nynäshamns skärgård: "Ingen vet hur gamla de kan bli"