Annons

Annons

Annons

krönikaUtmarker

Katarina Östholm
Katarina Östholm: Hon föraktades för att hon skötte hjonen i fattighuset – men så kom det ett brev som förändrade allt

Ibland brukar jag besöka den lilla skogskyrkogården som mormor visade mig när jag var liten. Den är snart helt igenvuxen; en glänta bara, med några sneda stenar där guldskriften flagnat och namnen gömts under mossa och lav.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Annons

Granens starka rötter bryter, baxar och bänder. Frosten bräcker och spränger. Snart ska bara skogen minnas kyrkogården och de dödas ben, som sakta mals till stoft under tidens tyngd.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan