Nynäshamns Posten har publicerat en artikel om en mycket märklig händelse i Nynäshamns kommunstyrelse, några dagar tidigare. Bakgrunden är att Nynäshamns Fastighets AB har ambition att exploatera delar av den engelska parken och skogen vid det gamla vattentornet på Trehörningen i Nynäshamn.

De sakkunniga tjänstemännen är mycket tydliga i sin bedömning. Området har ett stort kulturhistoriskt värde och ger rekreation åt många. Dessutom visar detaljplanen som antogs 1993 också väldigt tydligt att bebyggelse inte är möjlig här.

Så här beskriver planeringschef Mikael Gustavsson och samhällsplanerare Albin Törnberg ärendet (från kommunens protokoll):

”Marken är planlagd som park  tillhörande den tidigare vårdinrättningen i detaljplan DP743, antagen av kommunfullmäktige år 1993. Den gällande detaljplanen syftar till att bevara miljön på Trehörningen och innehåller ett antal bestämmelser om skydd av byggnader och uterum. Detaljplanen anger att hela planområdet är en värdefull miljö och att ingen ny (oexploaterad) mark ska tas i anspråk för bebyggelse. I den fördjupade översiktsplanen pekas inget utvecklingsområde för ny bebyggelse ut på Trehörningen”.

Således föreslår de avslag. Och det är nu det märkliga kommer.

Jag häpnar. Harry Bouveng (M) kör tillsammans med SD, L, C och KD över expertisen. Voteringen slutar sex för och fem emot (S, V och SN) i byggföretagets favör.

Jag häpnar än mer när jag läser Harry Bouvengs motivering för att gå emot de sakkunniga tjänstemännen (citat från NP):

”Fastighetsägaren Claes Johansson har en gång i tiden fått ett löfte från kommunstyrelsens dåvarande ordförande Ilija Batljan (S) om politiskt stöd för de här byggplanerna. Jag tycker att sådana löften från kommunen ska hållas, även om det blir maktskifte”.

Det är synd och skam att lokalpolitiken är på så låg nivå. Det är synd och skam att våra folkvalda inte har respekt för kulturhistoria, rekreation och sakkunnighet. Det är synd och skam om en detaljplan kan viftas bort på grund av någon politikers muntliga löfte till en byggherre för många år sedan.

Och det vore minst sagt stötande om man så lättvindigt ska förstöra ett så värdefullt område som är till så mycket glädje för så många.

Parken och skogen är inte bara unik i Nynäshamn utan snarast unik nationellt. Parken är en varumärkesbyggande ingrediens för Nynäshamn som turistdestination. Parken är en oas och lite av områdets lunga. Här leker barn, här tar man promenader. Här skapas minnen.

I dag, till skillnad från för nästan 120 år sedan, kostar inga byggherrar på sig att vara så generösa med mark att man anlägger en stor park med exotiska träd. I dag ska exploateringen maximeras, här vill man tränga in fyra större hus med ”cirka” 20 lägenheter, plus 30 parkeringar. Detta på ett begränsat område där trafiksituationen redan idag är ansträngd och farlig.

Man vill skövla de mer än hundraåriga ädelträden och man vill förstöra skogen intill. Och om detaljplanen ändras hänger övriga rekreationsplatser i området på en skör tråd. En mycket skör tråd.

Jag häpnar över kunskapsföraktet. Jag häpnar över den politiska flatheten. Jag häpnar över maktfullkomligheten.

Niclas Sjögren