Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
"Stora revor i samhällets skyddsnät"

Bernt Wåhleman skriver i en debattartikel om brister i det sociala skyddsnätet i Nynäshamn och övriga Sverige.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bernt Wåhleman.

Bild: Kristina Laitinen

Annons

Det sociala skyddsnätet i samhället har idag alltför stora revor som många utsatta personer faller igenom.

En debattartikel av Lotta Säfström, talesperson för fattigdomsfrågor på Sveriges stadsmissioner i Dagens Nyheter har i hög grad berört mig. Där visar de att regeringens påstående ”att vi har ett socialt grundskydd för människor som är nästintill heltäckande” inte är sant. Över 5 000 personer kommer varje dag till stadsmissioner runt om i landet för att få mat och kläder.

För egen del har jag under många år haft politiska uppdrag inom socialtjänstens områden bland annat som ordförande i Botkyrka kommuns socialnämnd, några år och ledamot eller ersättare av socialnämnder bland annat i Nynäshamn.

Annons

Annons

Låt mig erkänna att jag påstått ungefär detsamma som i ovanstående citat från regeringen att ingen idag behöver falla igenom de täta maskorna i detta välfärdssystem. Men med tiden har jag insett att vårt välfärdsystem har stora revor som många riskerar att falla igenom. Detta påvisas tydligt i denna artikel.

Jag vill påstå att både politiker och tjänstemän på olika nivåer i samhället har ansvar för den utveckling som pågår. I huvudsak, anser jag, beror det på att man inte haft förmåga och kunskap att sätta sig in i den utsatta människans situation.

Idag talas högt och brett om den så kallade ”arbetslinjen”. Där vill man sänka bidragen och höja kraven för att få människor i arbete och bort från beroende av bidrag.

Bakom detta anser jag finns en felsyn då man tror att en majoritet av de personer som idag har olika former av stöd inte vill arbeta. Med den kunskap jag har av både möte med personer i behov av stöd och som politisk ansvarig för en social verksamhet och under en tid ordförande i Hela Människan i Botkyrka Salem vill jag påstå att det är en felaktig slutsats. Den bild som organisationer i det civila samhället som Stadsmissionen, Räddningsmissionen, Hela människan med flera ser visar en helt annan bild.

För att få försörjningsstöd ställs enligt min mening idag mycket höga krav på att personen i fråga skall kunna hantera ett stort antal papper och ha en betydande förmåga att formulera sig i skrift. I artikeln säger till exempel en av personerna ”Det är för mycket blanketter att fylla i, jag vill inte ansöka, det är inte värt det”.

Annons

Dessutom skall myndigheten ha full insyn i personens ekonomi. Varje månad skall den som får försörjningsstöd lämna in en ”ny” ansökan och redovisa sin situation, i många fall tillsammans med läkarintyg med mera. Dessutom finns det alltid ett datum då alla papper skall vara levererade. Den som kommer för sent riskerar att förlora både försörjningsstöd och bostadsbidrag.

Annons

Om personen i fråga under den senaste månaden fått någon extra utgift och fått några kronor av någon för att klara detta via en banköverföring, så dras motsvarande summa på försörjningsstödet nästa månad. Därför blir det givetvis så att det enda som gäller när man vill hjälpa en utsatt medmänniska är att använda kontantmetoden. Det ser ju inte myndigheten.

Man skall ha klart för sig att den utsatta personen dessutom inte så sällan har någon form av handikapp som minskar möjligheterna att klara alla rapporter och papper och som givetvis också kan vara anledningen till att man befinner sig utanför arbetsmarknaden. Det innebär att en redan utsatt person i verkligheten har större krav på sin intellektuella kapacitet och förmåga att hålla tider än många av oss andra. Den utsatta personen befinner sig alltid i underläge i relation till ansvarig myndighet.

Jag vet självklart inte hur situationen är i Nynäshamn men jag har ingen anledning att tro att situationen är annorlunda än i landet i övrigt. Jag är givetvis också medveten om att den genomgripande förändring som jag anser behövs avseende olika delar av den gemensamma välfärden inte enbart är en kommunal fråga utan i hög grad är en fråga som gäller regering och riksdag.

Annons

Artikeln i DN slutar med bland annat ett förslag som också berör kommunerna. ”Myndigheterna borde samordna sina insatser så att enskilda människor inte faller mellan de olika välfärdssystemen”.

Här är också samverkan med det civila samhällets aktörer viktiga. De har ofta en kunskap om utsatta gruppers situation som behövs för att kunna fatta de beslut som kan ge det stöd som många utsatta grupper i vårt samhälle är berättigade till men inte får.

Bernt Wåhleman

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy