Så tog vi beslutet att flytta hem. Med tre egna barn kändes beslutet rätt. De skulle få växa upp i vår fina hemstad och få den barndom vi fick. Flyttlasset gick till Ösmo. De fick plats i skola och vi hittade ett hus vi trivdes i. Alla tre barnen hittade idrottsaktiviteter i Nynäshamn. Det är ju bara en bussresa eller två tågstationer bort och de var stora nog att åka tåg själva. Så gick resonemanget när vi slog ned vårat bohag.

Ganska snabbt sprack detta. Skolan var fruktansvärd, ett av barnen grät konstant i ett års tid, det var bråk, polisinsatser, stökiga lektioner, lärarbortfall och dagar då de inte fick plats att sitta i matsalen utan fick stå upp och äta. När ett av barnen för fjärde gången blivit nedslagen och spottad på i skolan och efter åtskilliga samtal med personal och rektor gav vi upp. Vi hade tur. Alla tre barn fick plats i skolan i Nynäshamn. Än en gång tänkte vi, bara två tågstationer bort.

Alla barnen stortrivdes i sina nya skolor, Svanis och Gröndal. De fick nya vänner och fantastiska lärare. Det var ju "bara" resorna dit. Åtskilliga blev de gånger vi akut fick rycka ut för inställda tåg. Likväl för idrottsaktiviteterna då bussar och tåg antingen var inställda eller helt enkelt inte gick. Jag och frugan såg numer varandra längs sträckan på väg 73 i varsin bil med varsitt barn, fram och tillbaka.

Men det "löste" sig ganska snabbt då en av idrottsklubbarna efter år av kämpande för att behålla sin aktivitet till slut fick se sig besegrade och lägga ned. Två av barnen stod nu utan klubb. Åter igen ut på väg 73, men åt andra hållet. Mot Haninge, tur och retur i ur å skur för att barnen skulle få fortsätta med sina aktiviteter. Milen på leasingbilen rann iväg och vi var tvungna att ställa den och ha i nödfall för att slippa övermil. Vi som ändå hade mil sparade när vi flyttade till kommunen.

Skolan gick bra och kompisarna blev fler och så även tiden i tätorten Nynäshamn. Vi tog ett nytt beslut, vi sålde i Ösmo och flyttade till Nynäshamn. Nu med gångavstånd till allt och en chans att lufta leasingmilen om bil skulle behövas tänkte vi. Så kom pandemin. Med ett barn med Npf-diagnos blev besöken på Prima frekventa. Oron och ångesten hos ett barn i mellanstadiet vars specialitet på katastrofer redan var rotat fick göra fler besök hos Prima....i Haninge.

Vårt hus hade sett bättre dagar och en renovering behövdes. Byggmarknaden fanns visserligen men utbudet var skralt, iväg till Ahlsell för att få veta att i Nynäshamn får bara företag handla. Men Bauhaus finns... i Haninge.

Ett av barnen gick till tandläkaren, tandställning konstaterades, detta kunde man få hjälp med....i Haninge.

Prima, idrott, tandläkare och Bauhausbesöken... jodå, vi försökte att samplanera det mesta. Det gick ju sådär.

Så blir en av oss sjuk i halsfluss, med hög feber ringer vi vårdguiden, de konstaterar snabbt att läkare måste konsulteras, men de hjälper såklart oss att boka in en tid nu när vi ändå ringt dem. Förvånad säger sjuksköterskan i telefon, - Jag hittar ingen tid där ni bor, men ni kan få en läkartid om två timmar...i Haninge.

Dags för vaccination av barnen. Den ena blev erbjuden detta i skolan, just den dagen var hen sjuk och vi fick boka på egen hand.

1177 har bestämt att ett barn är "myndigt" när det fyller 13 och måste själv boka sitt besök. Ett av barnen, det med Npf-diagnosen, är nu i gymnasieålder men frågar dagligen hur mikrougnen fungerar och hur denne ska kunna ta sig till skolan när den bussen hen planerat att ta inte går. Typiskt för dennes diagnos och allt som medföljer med detta. Denna person ska nu själv boka sin vaccin. Med hjälp av oss loggar vi in, blir erbjuden en tid i Upplands Väsby eller Södertälje. Än en gång in i bilen, men denna gång förvånansvärt inte till Haninge, "bara några " mil till.

Barn två ska vaccineras. Denne har en trasig mobiltelefon. Vi sparar till en ny, dags för att installera nytt mobilt bank-ID för att boka tid. Under tiden har vårt fina bankkontor lagts ned och vi har fått ett välkomstmail till vårt nya kontor i Farsta. De förklarar att vi måste komma till dem fysiskt med barn två för att ordna mobilt bank-ID. Samtal till 1177, nädå, vi kan boka via telefon istället om barnet inte har bank-ID. Vi kan få en tid redan samma eftermiddag i, Upplands Väsby!!! Bara vi har legitimation med till detta barn. Kollar snabbt passet och att bilen har bensin. Passet har hunnit gå ut under coronaåren. Kanske bäst att göra nytt ändå, det går utmärkt...i Haninge.

Så tur är det väl ändå att vi bor i denna vackra kommun, med nära till skog och vatten och en bländande vacker natur. Men nära till allt annat?

Och grattis till Haninge kommun som snurrar runt tack vare oss Nynäshamnsbor, men alla våra ursäkter för den familj vi blivit som förpestar vår natur med avgaser från väg 73 då vi försöker att få vårt liv som familj och vardag att gå ihop.

Nicklas med familj