Annons

Annons

Annons

Annons

Insändare
"Varför blev jag kristdemokrat?"

Antonella Pirrone (KD) berättar i en insändare om varför hon blev aktiv i Kristdemokraterna.

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Antonella Pirrone (KD) är ordförande för socialnämnden i Nynäshamn.

Bild: Kristina Laitinen

Annons

Om fyra månader är det val och det är också tio år sedan jag blev aktiv politiker i Nynäshamn för Kristdemokraterna. Jag valdes som gruppledare i september 2012 och har fortfarande äran att ha både medlemmarnas och styrelsens förtroende.

Medlem i KD blev jag i november 2004 och det efter ett möte om sjukvård i Folkets Hus. En sjukvård som den i Nynäshamn upplevde jag som dålig och begränsad och detta oavsett vilka som styrde.

Före 2006 var det maktskifte i landstinget efter varje mandatperiod. År 2004 var det den röda koalitionen som styrde och jag hade inte upplevt någon förbättring jämfört med tidigare – som vanligt. Det behövdes en annan politisk vilja och nya idéer som bättre kunde möta regionens snabba förändring.

Annons

Det var min övertygelse och med min italienska bakgrund tänkte jag att just jag kunde vara till nytta och bidra lite till förändring och förbättring. Efter mötet, där jag ställde frågor och uttryckte mig om läget i Nynäshamn, blev jag kontaktad av dåvarande kristdemokratiska gruppledaren som gav mig partiets principprogram att läsa. Redan dagen efter kände jag att jag hade hittat hem och anmälde mig som medlem.

Annons

Min politiska resa hade börjat och jag var redo för att ge mitt bidrag.

Trots mitt gröna socialliberala förflutna i hemlandet, valde jag i Sverige det parti jag aldrig hade tänkt rösta på tidigare. Men Sverige är inte Italien och jag hade dessutom förändrats under mina första år efter flytten. Mitt nya land hade andra utmaningar och ett helt annat läge, på gott och ont.

Det jag upplevde som svårast och negativt var människans beroende av samhället, istället för att känna sig som en del av det. Den bristen av att känna eget ansvar och istället överlämna sig till det offentliga utan att först ha testat om det fanns andra lösningar. ”Mamma staten” löser allt från vaggan till graven.

Jag fick direkt känslan att den fina tanken med att skapa en god och värdig välfärd istället blivit en fälla, och även att de som inte behövde hjälpen i första hand utnyttjade systemet. Ett bidragssamhälle för alla, inte för de som verkligen behövde det.

För mig var det oacceptabelt och det blev lätt att välja den blå sidan och ännu enklare att bli kristdemokrat med vilja att förändra och påverka.

Kristdemokraterna är ett parti med en politik för både hjärta och hjärna. En politik som ser människan och dess okränkbara värde. Människan med sina behov och eget ansvar. En människa som är en del av samhället men inte är beroende av det. Ett parti med en politik som möter människan med sina behov under hela livet. En politik som ser barnen, vuxna, familjen och de äldres behov: när de är friska, när de är sköra, när de är sjuka och när livet inte är en lätt resa. Därför valde jag KD och har aldrig ångrat mig.

Annons

Annons

Det har varit en lång resa och mycket har hänt under åren i mitt liv och i Nynäshamn. Jag lyckades inte komma in i regionfullmäktige och påverka sjukvården men efter valet 2018 blev det ett maktskifte i kommunen och en enig Allians tog makten efter 103 år av socialdemokratiskt styre.

Med stolthet för både Kristdemokraterna och för mig som person och politiker, fick jag äran att bli den första kristdemokratiska politikern som utsågs till kommunalråd i Nynäshamn. Som ordförande i socialnämnden ansvarar jag för det sociala, med äldre- och funktionshinderområden. Jag tackar varmt för detta förtroende som jag hoppas och tror att jag inte har missbrukat utan tvärtom, att jag även i svåra situationer har agerat på bästa möjliga sätt.

Vi som styr i kommunen har troligen inte lyckats göra alla invånare nöjda med alla de beslut som hittills har fattats. Men i stort sett tror jag att vi både har gjort, och gör, mycket gott och som vi brukar skriva, är vi på rätt väg.

Jag vill nu avsluta med något som jag anser vara värt att påpeka och påminna om: det är inte lätt att vara politiker. Tvärtom är det ett svårt uppdrag, särskilt när man inte alltid kan få förståelse från allmänheten för ansvaret som följer med uppdraget: att agera och försöka besluta för det gemensamma bästa men tyvärr inte alltid kunna möta och tillfredsställa allas behov.

Tack för att ni ha velat läsa min berättelse.

Antonella Pirrone (KD), kandidat till kommunfullmäktige och regionfullmäktige

Annons

Annons

Till toppen av sidan