Sedan 2014 har jag tillsammans med mina cykelkompisar etappvis tagit oss med cykel runt Östersjön. Resan är inte helt klar men för min egen del har jag cyklat i 7 länder. Jag missade tyvärr Estland. Resan har varit mycket intressant och lärorik både kulturellt, historiskt och genom fantastiska naturupplevelser.

Det som jag vill ta upp i detta sammanhang är vilka förutsättningar det finns för cykling i de olika länderna. Att cykla på ett säkert sätt är självklart i de flesta av länderna på andra sidan Östersjön.

Ryssland är väl undantaget men i övrigt har man ett beundransvärt väl utbyggt nät av regionala cykelbanor och lämpliga cykelvägar. Att biltrafiken dessutom i hög utsträckning tar stor hänsyn till cyklister gör att man känner sig säker i sadeln. Detta i sin tur har genererat en omfattande cykelturism.

Att cykla i Sverige är dock annorlunda. Regionala cykelvägar mellan tätorter är inte utbyggde eller anpassade på samma sätt. Att svenska bilister dessutom tar bristande hänsyn till cyklister är beklagansvärt. En cykel är något man ska köra om, oavsett trafik- eller vägsituationen.

På senare tid har, i denna tidning, flera politiska företrädare tagit upp situationen för gång- och cykelvägar i Nynäshamn. Jag tänker inte bemöta dessa inlägg här utan uppskattar att debatten är igång.

Frågan är bara hur pass seriös debatten är. När man läser kommunens aktuella gång- och cykelplan känns den rätt ljummen. De åtgärder som de senaste åren gjorts för cykel är dessutom inte alltid så funktionella. Jag måste då nämna cykelbanorna på Nynäsvägen inne i Nynäshamn där det är mer eller mindre livsfarligt att cykla.

Så jag undrar hur ni politiska partier kommer att jobba för utvecklad gång-och cykeltrafik efter valdagen i september. Kommer ni att ta frågan på allvar eller ställs alla tankar in i hyllan under avdelningen lyx? Lyx i betydelsen ”inte nödvändigt”.

Gång-och cykelvägar är inte lyx och handlar om så mycket mer än infrastruktur. Det handlar om livskvalitet. Att känna att man kan ta sig fram mellan kommundelarna på ett hälsosamt och säkert sätt.

Gång-och cykelvägarna stärker värdet av att bo på ”landsbygden”, motiverar till att ta cykel istället för bil, gör att även låginkomsttagare och ungdomar kan transportera sig med sitt eget fordon och inte minst tillgängliggör vår fantastiska natur för fler samt möjliggör till en hållbar cykelturism.

Förutsättningarna för cykelturism är särskilt goda i Nynäshamn som den färjemetropol vi har blivit. Cyklister tar sig hit från cykellandet Tyskland på ett bekvämt sätt med färjan från Rostock. Likaså från Gdansk, Ventspils och Hangö.

Jag ser då framför mig en Ostkustled på samma sätt som det finns Kattegattled, Sydkustled och Sydostled i södra Sverige. Där har kommunerna fått ihop och skapat dessa underbara cykelleder.

Det kan kommunerna här i Östra Svealand ta efter. Alltså låt cykelvägen till Spångbro fortsätta upp till Södertälje och/eller Skanssundet. Det skapar sysselsättning och inkomster från turismen.

Med bättre förutsättningar för cykling minskar också behovet av parkeringsplatser. Fler kan välja att ta cykeln eller elcykeln till skola och arbete. Därmed ökar också tryggheten!

Barn kan cykla till skolan istället för att bli skjutsade. Större möjlighet att cykla får också som resultat att när man ställer bilen sparar man pengar och vinner i hälsa!

Att låta bilen stå minskar naturligtvis också utsläppen. Dels av växthusgaser men också de mer lokala luftföroreningarna. En bättre luftkvalitet helt enkelt!

Ett bra infrastruktur för gång- och cykeltrafik gör Nynäshamns kommun helt enkelt mer attraktivt. Så nu kära politiker vill jag se en konkret handlingsplan!

Ingvar Jundén, cyklist och miljöekonom