Annons

Annons

Annons

Läsartext
Utjordar och ödegårdar i fokus under släktforskarmöte

Nynäshamns släktforskarförening hade den 11 oktober besök av Olof Karsvall från Riksarkivet som berättade om hur spår av ödelagda gårdar på medeltiden kan synas i kartor från 1600-talet. Detta utifrån avhandlingen Utjordar och ödegårdar – En studie i retrogressiv metod, som han skrev 2016.

Text: 

Detta är en läsartext.

Olof Karsvall, Riksarkivet. Foto: Nynäshamns släktforskarförening

Annons

Under historien har det funnits jordar som kallades utjordar och som på kartorna ses avskilda från odlingsmark och annan mark. Vissa av dessa har en bakgrund som senmedeltida ödegårdar, många gånger handlar det om gårdar som ödelades under någon av de stora pestepidemierna år 1350, 1359–1360, 1368–1369 och den sista 1710–1713. Det var under Vasatidens 1500-tal som det blev vanligt att benämna mark som tillhört tidigare ödelagda gårdar som just utjord.

Olof Karsvall berättade att ödegårdsforskningen har varit stor under 1900-talet men att den i Sverige i början fick konstiga resultat, nämligen att det nästan inte fanns några ödegårdar i Sverige.

–I England och Norge såg det annorlunda ut, men där hade man också betydligt mer medeltida källmaterial, berättade han.

Annons

Hur skulle man då komma åt medeltiden här i Sverige? Svaret blev genom de äldre geometriska kartorna från 1630–1655 som gjordes under den första omfattade karteringen av Sverige.

Annons

–Man hade kommit på fältmätningstekniken på kontinenten, och under 1600-talets första årtionden kom det till Sverige, säger Olof Karsvall.

Är då alla markbitar benämnda som utjordar spår av ödelagda gårdar?

–Så enkelt är det tyvärr inte, sa Olof Karsvall.

Ofta är det tillsammans med information från jordeböckerna från 1400- och 1500-talet som 1600-talskartorna avslöjar att landbitar som kallas utjordar har tillhört försvunnen bebyggelse. Ägogränser, men också namn, är ofta ganska beständiga strukturer, och utjordar som har namn som slutar på ”inge”, är ofta en indikation.

–Inge-namn är nämligen vanligt på bebyggelse, berättade Olof Karsvall.

Noteringar om markövertaganden i jordeböckerna kan vara bevis för att det på platsen legat en ödegård. Ofta har marken då tagits över av intilliggande gårdar eller byar. Mark var ju värdefullt. Olof Karsvall visade på olika kartor misstänkta spår av ödegårdar. Ett exempel var utjord i Krällinge i Ösmo. Två gårdar i byn Åby, men även Vansta gård, har delat på Krällinges utjord.

Eftersom medlemmarna i släktforskarföreningen forskar på sina anor runt om i hela Sverige fick Olof Karsvall många frågor om hur det ser ut med utjordar och kartor på olika platser.

–Det finns många regionala/dialektala uttryck för utjordar. I Östergötland kan man till exempel stöta på uttrycket ”rumpjord”.

Annons

Den efterföljande frågestunden handlade också mycket om hur ödelagt Sverige blev efter pestepidemierna på 1300-talet. Det finns olika bud inom forskningen, men att ungefär en tredjedel av befolkningen dog är ett vanligt antagande.

–Det tog i alla fall 300 år innan Sverige hade kommit i kapp befolkningsmässigt. Och hela 1500-talet var det ganska segt med ny bebyggelse.

Helene Skoglund, Nynäshamns släktforskarförening

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan