Öppet brev till SL och MTR.

Så har vi festen igen, MTR ligger i konflikt mer personalen om tågvärdarnas vara eller icke vara och det drabbar allmänheten i form av inställda tåg eller förseningar.

Enligt uppgifter till Nynäshamns Posten spär MTR ytterligare på problemet genom att straffa de lokförare som inte vill köra en tur utan tågvärd, de plockar helt enkelt ut den lokföraren ur tjänst, även för de turer där det är planerat att en tågvärd ska var på turen. Detta förfarande är fullkomligt oacceptabelt. Det verkar som MTR tror de befinner sig i Hong Kong eller Kina där demokratin är starkt begränsat så de kan göra vad de vill.

Låg mig komma med ett litet tillbakablick från min ungdom i Köpenhamn. Som bekant har man haft pendeltåg i Köpenhamnsområdet sedan början på trettiotalet, där heter de S-tåg, men är samma sak.

Tåg och plattformar byggdes från starten så att golvet i tåget låg nästan i nivå med plattformen, det var alltså relativt lätt att komma ombord. Runt slutet på sextiotalet/början på sjutiotalet gick man över till att det enbart skulle vara lokföraren i tåget, man tog bort tågföraren som motsvarar tågvärden på SL. Men innan man gjorde det satte man upp intern-TV med en eller flera TV-skärmar ut för platsen där framändan av tåget stannade, lokföraren kunde alltså se hela sidan av tåget och kolla att ingen kom i kläm i dörrarna. Det fungerade efter en viss provtid utan problem och är fortfarande så på S-tågs nät.

Hur ser det så ut här i SL-området? Ofta är det ett stort glapp mellan golv i tåget och plattform, speciellt om plattformen ligger i en kurva, en rullstolsbunden klarar alltså inte själv att komma ombord på tåget, den extra lilla platta som kan skjutas ut vid en av dörrarna räcker helt enkelt inte. Någon får placera ut en ramp.

Hur är det med lokförarens möjligheter att se hela tåget från sin plats längst fram? Oftast är det väl så att han i spegeln kan se de närmaste metrarna, sedan blir det för smått. Är plattformen tillika i en kurva ser han än mindre. Vem har ansvaret om något händer vid ett dörrpar? Lokföraren som inte kan se det?

Den som fram till nu har löst dessa problem är tågvärden. Min hustru var handikappad och använde en så kallad permobil, det var mycket sällsynt hon klarade av själv att komma av och på tåget trots placering vid handikappdörren, oftast var det ett glapp mellan plattform och den utskjutna rampen, så den lösa rampen fick användas. Skall lokföraren ta hand om det problemet i framtiden? Eller bygger man ögona boj om alla tåg och plattformar så problemet försvinner?

Sedan är det ju ett beklagligt faktum att tågen inte är lika i båda ändarna, ena ändan har handikappanpassade dörrpar och vestibul, andra ändan har det inte. När det är två sammankopplade tågsätt kan man säkra att den ända som är handikappanpassat i minst det ena tågsetet finns ut för skylten med handikapp på plattformen, men är det ett ensamt tågset är den handikappanpassade ändan bara på rätt plats när det kör i den ena riktningen på linjen, på returresan är det i fel ända.

Så fram tills man har löst dessa problem, tycker jag det borde vara självklart att det finns personal ombord på tågen som kan lösa detta för resenärerna, om man så kallar personalen tågvärd eller något annan bryr jag mig inte om.

Pendeltågsnätet i Stockholms området är inte konstruerat för enmansbetjäning, vara sig tåg eller stationer, det är bara för SL och MTR att inse detta och rätta till det innan man gör förändringar.

Hans-Peter Stülten