Annons

Annons

Annons

Läsartext
Föredrag om livet i skärgården

Författare Lars G Soldeus höll ett föredrag i hembygdsgården i Nynäshamn.

Text

Detta är en läsartext.

Lars G Soldeus.

Bild: Max Möllerfält

Annons

En skärgårdsskuta kommer lastad. Under den rubriken, som även är titeln på den bok som är skriven av Lars G Soldeus, fick vi lyssna till ett upplevelseföredrag i en lokal på hembygdsgården i Nynäshamn.

Författaren till boken har tillsammans med sin fru, under 40 år skrivit fyra böcker, som sträcker sig från 1200-talet fram till början av 1900-talet. Föredraget handlade om bondeseglationen i Stockholms skärgård. Alltså hur människorna livnärde sig ute på sina öar.

Annons

Annons

Det fanns tre olika seglationer: husbehovsseglationen, seglationen med levande fisk samt fraktseglationen.

Folket livnärde sig på fiske till största delen. Husbehovsseglationen började då skärgården befolkades. Man odlade även egna grödor. Mat från det egna överskottet sålde man. Man tillverkade egna båtar i olika storlekar, beroende på hur mycket och vad man skulle frakta och försälja.

Det nämndes även lagar och förordningar för skärgårdsborna. År 1350 fanns stadslagen som var till för borgarna. 1441 fick allmogen rätt till fritt varuutbyte. 1723 kom åter nya regler, där fraktseglation inte var tillåten för skärgårdsborna.

1636 bildades Stockholms magistrat och fiskköpämbetet. 1660 delades ”handelsplatserna” upp till södra fiskartorget och norra fiskartorget, vilket idag heter Slussen.

Fiskköparna var borgare och fick bara handla med levande fisk. Fiskköparnas nätverk bestod av 140 hamnställen mellan Landsort och Rådmansö – vid tiden 1668. Från 1660 fanns ett hamnställe vid Svinåker på Ornö. 1753 tillkom Mefjärd. 1788 även Häringe säteri och Gränja, som blev hamnställen till Utö. Hamnställena  handlade endast med utvalda sorters fisk, som till exempel torsk och strömming.

På 1800-talet avvecklades restriktionerna för bondeseglationen. 1824 beviljades allmogen rätt till fri fraktseglation. Parmamätarna övervakade handeln med hö, ved och träkol. År 1728 bildades ett skrå för denna frakthantering.

Annons

Jag hoppas att läsaren får lite hum om hur skärgårdsfolket levde och vilket slitigt arbete de hade. Tänk er att de måste ut på sjön, i vilket väder det än var. Att inte kunna komma hem varje kväll och få sova och ha det varmt. Var det mycket bättre förr?

Anna Möllerfält

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan