Jag möts av det sorgliga beskedet att Petter Fagerlind har lämnat oss efter en kort tids sjukdom och blir sittande här med alla minnen som Petter lämnar efter sig.

Jag minns tillbaka till vårt första möte som var i Storhogna någon gång i slutet av sjuttiotalet då Petter och hans familj kom och hälsade på min familj. Kanske var jag sju-åtta år vid det tillfället.

Vår relation började på allvar ta fart i samband med att jag drivit mitt byggföretag i några år och var i behov av hjälp med projektering, dimensionering och annat smått och gott i mitten av nittiotalet. Samarbetet intensifierades när förvärvet av RFV:s gamla sjukhus stod inför dörren i slutet av 1999.

Många projekt av olika slag har det blivit tillsammans och det är inte alltid vi varit överens i sak, men i grunden har jag alltid känt att vi delat syn på vad som är rätt och fel. Ibland iklädde vi oss lite olika roller i samband med förhandlingar. "The good guy and the bad guy". Petter passade vanligtvis bäst som the bad guy.

Petters insatser inom bygg- och fastighetsutvecklingen i Nynäshamn kan inte underskattas. Man kan helt enkelt inte färdas långt här i kommunen utan att mötas av något av de oändligt många projekt som Petter har varit inblandad i. Alla vi som verkat här i Nynäshamn, med anknytning till byggbranschen eller som fastighetsägare, har med all sannolikhet någon gång haft med Petter att göra.

Jag vet inte hur många gånger man stött på ett problem vid ett byggprojekt, kliat sig lite på hakan, ringt Petter som svarat med ett: ”Jag kommer”. Väl på plats skissade han upp en lösning på det som fanns att tillgå, kanske en gipsskiva eller en plankbit så att jobbet kunde fortskrida innan han for iväg för att skapa ritningarna. Jag är i dag mycket glad för att jag sparat några av dessa gipsskivor och plankbitar.

Petter var alltid oerhört lösningsfokuserad, ingenting var någonsin omöjligt för honom. Med hjälp av hans erfarenhet och otroliga kontaktnät var allting alltid möjligt att lösa.

Ibland var Petter kanske en smula tvär och kärv, och liksom inte alltför lättillgänglig. Det var inte alla som kom ”innanför skalet” på honom. Jag tror att jag var en av dem som lyckades med det. Blev man till exempel sittande framför någon av hans otroligt välbyggda modellbåtar, där varje liten detalj var oerhört genomtänkt och nogsamt skapad, så var det lätt att le och prata bort en stund.

Petter lämnar ett stort tomrum efter sig både som person och byggrådgivare, men minnet av honom lever vidare. Mina tankar går i denna stund till Petters familj och jag vill ge dem mitt varmaste deltagande.

Tack Petter – vila i frid!

Claes Johansson