Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Allan Willny underhöll i sockenstugan

Prästen Allan Willny spelade och sjöng i sockenstugan i Ösmo.

Anmäl text- och faktafel

Måndag den 18 november, var det åter dags att utropa "Äntligen måndag!" och vi begav oss till sockenstugan i Ösmo. Alla var där och vi bjöd på oss själva till varann. Anki gav oss kärlek då hon hälsade välkommen. Kärlek var hennes tema idag.

Allan Willnys tema var att roa oss. Det gjorde han med besked. Max och jag har aldrig lyssnat till honom och hans musik. Han kunde sjunga och det med kraft. Hanteringen av gitarren var det heller inget fel på. Nu för tiden är präster som människor är mest.

Han bjöd oss lyssna till texter av Karin Boye och Hjalmar Söderberg. Evert Ljusberg står hans hjärta nära. Bland annat fick vi höra ett riktigt “utbrott” i en tolkning av Ljusberg. Klackarna i golvet och rösten i taket. Dessutom på hälsingemål, tror jag, så vi förstod ingenting!

Som präst artikulerar man ju väldigt bra, för att kyrkans besökare ska höra vad man säger. Även i visorna som Allan framför, hör man tydligt vartenda ord som berättas. Vi fick lyssna till en tragikomisk sång med beskrivande text “I år bet jag ihjäl en okänd hund”. Jag tror ingen har hört den låten förut!

Allan har själv skrivit, som han säger, en låt som är lite galen. Han kallar den “Längtan”. Han skrev den i sin ensamhet, då frun hade rest till Frankrike för ett besök. Han är väldigt ensam, vilket han mycket riktigt uttrycker i sin vansinniga ensamhet.

Lite mer “hyfsat” blir det då vi bjuds på Simon and Garfunkels “Sounds of Silence”. Bob Dylans “Knockin on heaven's door”. “Livets skatt” av Björn Afzelius, den blir man glad av, tycker jag.

Vi tyckte vi blev glada av Allans hela program. En präst med sången och dess uttryck som en stor tillgång. Mellan sångerna fick vi höra en och annan historia, som rev ner rungande skratt. Man behövde inte fundera på var poängen satt.

Efter den här underhållningen med den glade prästen, fick vi oss till livs en härligt god kålpudding med lingon och grönsallad. Som mjuk och smältande i munnen, blev det en morotskaka till kaffet. Åh så gott! De är fantastiska, lunchtillagarteamet. Tack, tack.

Anna och Max Möllerfält

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Nynäshamns Posten Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel