Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: "Äntligen – Sjöfartsverket är på rätt kurs"

Advokaterna Björn Rosengren och Hanna Rosengren skriver i en debattartikel om Landsortsfarleden.

I dagarna rapporteras att Sjöfartsverket dramatiskt ändrat uppfattningen avseende den tidigare aviserade Landsortsfarleden, så att omlastning av större fartyg upp till 220 meters längd och 10 meters djupgående sker i Nynäshamn till mindre fartyg för vidare transporter genom den inre skärgården in i Mälaren, varvid denna Sjöfartsverkets nysyn förhoppningsvis gäller även transport av fossila bränslen, där Sjöfartsverket hittills anfört: ”Ytterst är det marknaden och oljebolagen som styr vilka alternativ som kommer att realiseras2.

Sjöfartsverkets gigantiska och miljöfientliga byggnadsprojekt i Stockholms sydligaste skärgård har hittills kunnat passera under medias bevakningsradar. Sjöfartsverket har hos regeringen begärt tillstånd för att bygga nya farleder vid sidan av den befintliga farleden mellan Landsort och Södertälje. Skärgårdsbefolkningen utmed Lisö västkust har unisont vänt sig mot Sjöfartsverkets planer och samlats i miljörörelsen Havsörn varvid vi erhållit fullmakt från 1 230 fastighetsägare, samfälligheter och tomtägarföreningar med krav att Regeringen avvisar Sjöfartsverkets ansökan.

Av omsorg om oljebolagens ekonomi har Sjöfartsverket hittills ansett det befogat att nya farleder byggs i fjärdar som är skyddade av dubbla riksintressen, dels för naturvård, dels för det rörliga friluftslivet. Den nya farleden skulle trafikeras av supertankers upp till 220 m längd och 10 m djupgående.

Förutom att dessa hittillsvarande planer går på kollissionskurs mot Sveriges uttalade miljömål skulle en realisering av den ansökta farledsdragningen ha inneburit en betydande miljöförstöring av Himmerfjärden och Svärdsfjärden, båda skyddade av nämnda riksintressen.

Meningen har varit att befrakta en ny farled med supertankers med upp till 220 m längd och 10 m djupgående till Södertälje bland annat för vidare transporter till hamnar i Mälaren. Dock tillåter Södertälje sluss inte längre fartyg än 160 meter med ett djup av 7,8 meter. Omlastning och ompumpning skulle därvid behöva ske till mindre fartyg för transporter genom slussen.

Förutom politiska och praktiska hinder mot Sjöfartsverkets ansökan strider denna mot Miljöbalkens portalparagraf innebärande krav att främja hållbar utveckling så att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras hälsa och god miljö.

En självklar miljölösning är, vilket vi påtalat i olika yttranden sedan 2017, att under den förhållandevis korta tid som återstår för transporter av fossila bränslen istället nyttja Nynäshamns oljehamn med en sammanlagd kajlängd om 285 m och med ett djup om 15,3 m. Nynäshamns oljehamn är inte ens nämnd i Sjöfartsverkets utredningsmaterial. Inte heller har i utredningen förrän nu beaktats Norviks hamn i Nynäshamn omfattande 1 400 kajmeter med ett vattendjup om 15,3 m avseende främst containrar och styckegods.

Från Nynäshamn kan vidaretransporter företrädesvis ske på järnväg som det mest miljövänliga transportsättet, men även således på mindre fartyg vidare upp genom den inre skärgården och även in i Mälaren. Huruvida omlastning till mindre fartyg även av fossila bränslen avses ske i Nynäshamn är för närvarande inte känt. Nyttjandet av Nynäshamns hamnar eliminerar behovet av oljetransporter med supertankers genom den inre skärgården.

Havs- och vattenmyndigheten har påtalat avsaknaden av redovisning av alternativ till Södertälje till ett mer lättillgängligt område utan trånga passager. Stockholms universitet har påtalat att behovsanalysen måste uppdateras med anledning av förekomsten av hamnar i Nynäshamn samt Bergs oljehamn i Stockholm.

Miljöbalken 35 § p 2 stadgar att en ansökan skall innehålla uppgifter om alternativa lösningar för en ansökt verksamhet. Sjöfartsverket har hittills  förbisett detta lagrum.

Exempel på allvarliga miljöeffekter:

- En ny farledsdragning kräver muddringar och sprängningar av 1,3 miljoner kubikmeter massor, vilka massor återdumpas utmed Lisö västkust. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har konstaterat att de föreslagna muddringarna  sker i ett riskområde för olika tungmetaller, bland annat bly, kadmium, koppar, kvicksilver och zink. Havs- och vattenmyndigheten, Stockholms universitet samt dr Per Hansson,  anlitad expert, har bland annat kunnat konstatera att muddringarna kommer påverka känsliga bottenområden med undervattensvegetation och blåmussla samt att de starkt decimerade populationerna av alfågel och ejder helt riskerar att slås ut som följd.

- Sjöfartsverket anför att angränsande Natura 2000-områden kommer att bli påverkade, men inte på vilket sätt.

- De idag vilda tysta fjärdarna skulle utsättas för buller vida överstigande Naturvårdsverkets riktlinjer för friluftsområden, även för sådana områden som inte är skyddade av riksintressen samt bebyggas med ett dussin nya fyrar i stål och betong upp till 18 meters höjd.

- Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har påtalat att oljeskyddsberedskap inte behandlats av Sjöfartsverket, vilket utgör en alltför allvarlig brist för att MSB skall kunna tillstyrka förslaget till den nya farledsdragningen.

Himmer- och Svärdsfjärden utanför Lisö västkust utgör ett jungfruligt naturområde i en skyddad inre skärgårdsmiljö. De negativa miljöeffekter som ett genomförande av Sjöfartsverkets projekt skulle medföra, av vilka här endast nämnts ett fåtal, gör det otänkbart att Regeringen skulle godkänna en miljöförstöring som huvudsakligen syftar till att tillgodose oljebolagens ekonomiska intressen för transporter av fossila bränslen på supertankers genom en orörd skärgård.

Projektet strider inte bara i en lång rad avseenden mot Miljöbalkens bestämmelser, utan även mot Regeringens och naturvårdsansvariga myndigheters breda arbete i kampen under en synnerligen akut miljösituation där utfasningen av fossila bränslen utgör en huvudpunkt. Tiden då miljön skall stå tillbaka för oljebolags ekonomiska intressen är förbi.

Björn Rosengren, advokat

Hanna Rosengren, advokat