Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: "Är det ingen som vill tala om skolans dåliga placering i skolrankning?"

Fritidspolitikern Lina Walkeby (S) skriver i en debattartikel att Lärarförbundets rankning visar att skolorna i Nynäshamns kommun behöver mer resurser.

Annons

Anmäl text- och faktafel

Nu har det snart gått en månad sedan årets skolranking presenterades av Lärarförbundet. Nynäshamns kommun har tyvärr inte haft någon smickrande placering tidigare år, vilket den dåvarande oppositionen gärna talade om och berättade flertalet gånger om hur mycket bättre skolan skulle ha varit om de fick styra.

Självklart väntade vi alla då med spänning på årets ranking som skulle presenteras, nu med den nya majoriteten i ledningen, för att få ett kvitto på hur den nya politiska ledningen äntligen skulle ha vänt resultatet mot framgång och lycka.

Tyvärr visade kvittot ett resultat som var så katastrofalt rekordlågt, att en öronbedövande tystnad lade sig över hela kommunen - smått i chock, smått i uppgivenhet: Plats 286 av 290. Endast fyra kommuner i Sverige placerar sig sämre än Nynäshamns kommun. Barnen i våra skolor förtjänar bättre än så, och det är vi vuxna och politiker i kommunen som har ansvaret för deras framtid.

Kommande alliansbudget säger sig ha en lösning på hur denna kraftiga nedgång i skolan ska vändas: Spara in ytterligare 14 miljoner (jämfört med S förslag) på barn- och utbildningsnämnden. Sparkrav resulterar ofta i första läget i bland annat större klasser/barngrupper, minskat inköp av läromedel, ökad arbetsbörda för personal och minskat elevstöd i skolan – vilket ofta leder till motsatt effekt än att skapa en bättre skola.

I nästa läge kommer biverkningarna av besparingarna i form av sämre arbetsro, konflikter och lägre studieresultat, utslagning av elever, lärare som slutar (främst legitimerade) och elever som byter kommun (vilket ger ännu mindre pengar till skolorna) och i ett sista läge skapar ekonomiska neddragningar och skolmisslyckanden en ökad kriminalitet i samhället, ökad arbetslöshet och utanförskap, vilket resulterar i stora, kommunala och nationella kostnader, för att inte tala om det destruktiva, personliga lidandet för de enskilda individerna som drabbas.

Politiken ska inte detaljstyra i verksamheterna, men det är inte rimligt att bakbinda förvaltningens och rektorernas händer, utan tillgång till tillräckliga resurser att driva skolorna och sedan kräva goda resultat utifrån de låga förutsättningar som ges dem.

Man måste våga tala om elefanten i rummet, i dialogen föds lösningarna.

Linda Walkeby (S)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel