Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: "När upphör en park att vara en park?"

Bengt Johansson riktar i en debattartikel kritik mot byggplanerna på ön Trehörningen i Nynäshamn.

Ett nytt mindre bostadshus byggs lite i utkanten av den miljö som allmänt betraktas som en parkmiljö av de boende i området på ön Trehörningen. Några träd försvinner. Små förändringar kan tyckas. Så småningom växer ytterligare en byggnad upp. Ja, men husen blev ju ändå rätt snygga. Är väl inte så farligt?

Förändringarna har ju skett i långsam takt. Är den rätt lugna takten förrädisk? Tiden går – så växer det plötsligt upp ett stort flerfamiljshus intill parken. Inga direkta reaktioner märks från de boende i området. Kanske har vi blivit lite vana vid den successiva utbyggnaden?

Byggentreprenören talar nu om urbanisering som en naturlig del av samhällsutvecklingen och husen är ju snygga. Men nu drar vi öronen åt oss lite i taget och blir plötsligt varse vad som håller på att ske. Byggnationen har inte skett plötsligt – den har sakta smugit sig in i vår miljö. Så sakta, så sakta – men enligt ursprungliga planer enligt byggentreprenören. Och alltid beviljade bygglov – för husen är ju snygga.

Men så en dag sker något helt förfärande. Byggherren vill planera för att bygga ytterligare fyra bostadsfastigheter och två garage, vägar och annan infrastruktur. Ja, vad då? Det har ju gått bra hittills. Men nu tar det hus i helsicke bland många av oss boende. Nu vill byggherren (samma som alltid) bygga mitt i den vackraste delen av vår park. Spränga berg, ta bort ekar, bokträd, speciella granträd och vitsippsbackarna!

Vem bygger mitt i en park? Parker vill vi ju alla bevara och värna om. Utveckla, plantera i, försköna och leka i. Marknadsföra för trivsel, rekreation och turism. Parker är väl inte till för urbanisering? Hur kunde det bli så här? Området är ju i flera kommunala planer klassat som särskilt skyddsvärd mark och ska inte bebyggas. Men kommunstyrelsen ger trots detta gladeligen byggherren ett positivt planbesked att sätta igång detaljplanearbetet för exploatering mitt i parken.

Ett kommunalt beslut på mycket oklara och utan sakligt redovisade motiv. Trots kommunens tjänstemäns tydliga avrådan inför beslutet. Vilket märkligt inflytande för en byggherre. Och hur försvann de folkvaldas hänsyn till sina medborgare? Och till sin egen nu gällande grönstrukturplan med flera planer? Bara så där. Inga förklaringar trots våra frågor!

Så mystiskt. Den successiva till en början rätt långsamma förändringen av bostadsmiljön på Trehörningen har kanske invaggat oss i en förrädisk trygghet. Allt blir ju så bra. Men utvecklingen har under lång tid varit byggherrens plan. Inte vår och inte kommunens enligt de egna planerna.

Nu har vi boende reagerat med kraft mot tingens ordning. Så här kan och får det väl ändå inte gå till. Vi är många kunniga, välinformerade, beslutsamma och engagerade personer som värnar om vår miljö ur ett medborgarperspektiv. När man på det här förrädiska sättet långsamt men beslutsamt hela tiden naggar parkmiljön i kanten nås så småningom en gräns.

Plötsligt blir vi varse att parken inte längre kommer att vara en park. Dags att reagera! Uppmaningen till kommunstyrelsen är:

Upphäv kommunstyrelsebeslutet om planbesked och lägg ner detaljplanearbetet.

• Kommunen borde i stället köpa tomten som avses. En park bör vara en allmän egendom till nytta för många.

• Av hänsyn till medborgarnas bästa vilket är det kommunala förtroendeuppdraget.

Bengt Johansson, boende på Trehörningen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel