Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: "Sluta förhala nu – låt oss friköpa arrenderade tomter på Öja"

24 arrendatorer på Öja riktar i en debattartikel kritik mot Nynäshamns kommun i frågan om friköp av arrenderade tomter.

De flesta av som undertecknat denna artikel har bott på Landsort i hela våra liv. Men inte bara det, våra familjer har gjort det i många generationer, flera av familjerna i snart 200 år och sex generationer. Så är det faktiskt också för drygt 45 av de cirka 72 familjer som arrenderar mark på Landsort. Vårt engagemang för ön och för att den kan fortsätta fungera som ett litet, levande skärgårdssamhälle är stort.

På många sätt blir det för Landsort - precis som för andra samhällen i skärgården - svårare att överleva. Det är inte lätt att utveckla en fungerande arbetsmarknad både därför att det är brist på arbetsplatser och därför att många familjer, särskilt med barn, föredrar att leva på fastlandet. På Landsort är Sjöfartsverkets verksamhet helt avgörande. Den skapar cirka 10 arbetsplatser, även om bara tre av dem innehas av boende på ön.

Ett annat problem på Landsort är infrastrukturen. Vatten och avlopp, sophantering, båtförbindelser och hamnar behövs för Sjöfartsverket, för de boende och inte minst för turismen, som är avgörande för flera av de fastboendes ekonomi. En annan fråga Landsort har gemensam med övriga öar i skärgården är prisutvecklingen på boende. Stigande inkomster, alltmer ojämnt fördelade, driver i hela landet upp priserna på attraktiva och unika platser. Det gör det svårt att etablera sig på Landsort.

Uppenbarligen är det här centrala frågor som Nynäshamns kommun behöver engagera sig i. Detsamma gäller statliga organ som länsstyrelsen och organisationer som Skärgårdsstiftelsen. På olika vis behöver arbetsplatser skapas. Kommunen behöver tillsammans med Statens fastighetsverk, som idag äger ön, satsa på infrastrukturen. Goda digitala kommunikationsvägar behövs, som gör det möjligt att arbeta från. Till detta kommer ett behov av hyresfastigheter, också det en fråga kommunen skulle kunna engagera sig i.

I dessa avseenden skiljer sig inte Landsort så mycket från andra öar i skärgården. Men det gör vi i ett annat avseende. Vi som bor här är inte betrodda med att äga våra fastigheter. Vi måste arrendera marken våra hus står på. Det innebär att vi inte kan utöva samma inflytande på hur vår ö utvecklas som i stort sett alla andra skärgårdsbor. Inte heller vet vi hur vår hushållsekonomi kommer att utvecklas, vilket gör det svårare att satsa på framtiden. Till skillnad från vad som är det normala kan vi inte heller låna pengar mot säkerhet i våra hus. Också det gör det svårt att investera.

Effekten är också att man för att kunna etablera sig på Landsort måste ha mycket mer kontanter än om man vill bosätta sig på andra öar i skärgården. Sedan kommunen lade fast den aktuella detaljplanen har våra arrenden i genomsnitt flerdubblats. Kommunens förbud mot att vi ska få äga vårt eget boende har bidragit till att driva iväg familjer från ön. Vi är oroliga för att det bara är början vi ser. Så skulle det inte behöva vara om kommunen gett oss samma möjligheter som andra skärgårdsboende.

Ansvaret för den situation vi befinner oss i ligger helt på Nynäshamns kommun. I en detaljplan från år 2000 klargjorde kommunen att Landsort inte får delas upp och marken under husen på ön säljas till de boende. Skälen för detta har aldrig preciserats, men förefaller vara att det på något outgrundligt sätt skulle kunna bidra till en mer levande skärgård. Men vi ser inga tecken på det, snarare ser vi som vi nyss visade, tecken på motsatsen. Dessutom tror vi inte att en regel som den kommunen infört är korrekt enligt plan-och bygglagen. Lagen syftar till att reglera markens användning och användningen påverkas inte av om vi äger eller arrenderar den mark våra hus står på; oberoende av vilket handlar det om att bo i husen.

Statens Fastighetsverk vill gärna sälja marken. Det är i linje med Riksdagens uppfattning att fastighetsverket enbart ska äga fastigheter som inte lämpar sig för privat ägande. Så har också liknande situationer efter riksdagsbeslut hanterats på andra öar, till exempel Kärringön. Precis som där ser fastighetsverket framför sig att de på Landsort som vill ska få äga och de som så önskar få fortsätta arrendera sina ”tomter”.

Fastighetsverket och vi som arrenderar på Landsort (genom vår arrendatorsförening) har tillsammans närmat oss kommunen; det skedde för nu mer än 10 år sedan. Mer än 90 procent av de som arrenderar mark stod då bakom vår framställan.

Efter många turer lovade kommunen för över sex år sedan att inleda en process för att ordentligt pröva fastighetsverkets och vi arrendatorers önskan. I olika sammanhang under de följande åren har denna vilja bekräftats både av nuvarande och tidigare politiska ledning i kommunen. Ändå har frågan förhalats gång på gång. Ständigt nya problem och invändningar har rests av kommunens tjänstemän – flertalet helt utan begriplig relation till frågan om friköp.

För att runda av. Det finns mycket Nynäshamns kommun kan göra för att bidra till att Landsort fortsätter vara ett levande skärgårdssamhälle. Vi har nämnt några saker ovan. Många arrendatorer kan hjälpa till med det och det vet vi att många vill. Men nu vill vi arrendatorer att Nynäshamns kommun gör det dess ledning lovat, att i positiv anda pröva vår enkla önskan att som nästan alla andra skärgårdsbor få äga den tomtplätt våra hus står på.

Hur är det möjligt att frågan hela tiden förhalas och kompliceras av tjänstemän på stadsbyggnadsavdelningen? Det handlar trots allt inte om något annat än en mycket enkel ändring i detaljplanen.

Vem är det som bestämmer i Nynäshamns kommun?

Anna Glaumann

Henrik Kriisa

Johannes Kriisa

Nina Ekman

Ida Kriisa

Hanna Kriisa

Mattias Öhman

Joacim Sjöblom

Anna Lindholm

Daniel Lindholm

Anna-Klara Lindholm

Marianne Jonsson

Claes Sjöblom

Birgitta Guldevall

Tomas Backman

Christina Liljegren

Johny Strömfeldt

Ulla Strömfeldt

Johanna Edström

Madeléine Leijon

Stefan Mothander

Bo Seving

Peter Rosén

Björn Andén

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel