Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SN: Fler skillnader mellan Sorundanets och Liberalernas skolpolitik

Sorundanets partiledare Lena Dafgård skriver i en debattartikel om fler skillnader mellan Sorundanets och Liberalerna skolpolitik.

Annons

Anmäl text- och faktafel

Lena Dafgård är partiledare för Sorundanet.

Liberalerna har skrivit flera debattartiklar om vad de vill göra, men de har ju suttit i den politiska ledningen i 16 år!

De skriver till exempel i sin Agenda för Sveriges bästa skola 2026 att “Arbetet med att höja närvaron måste stärkas”. Det är vi i Sorundanet Nynäshamns kommunparti överens med L om, men att eleverna i alldeles för stor utsträckning är frånvarande är ett symptom på att något är fel. Detta behöver man ta tag i på olika sätt och en viktig del är att ta reda orsakerna till elevernas frånvaro.

Varför har till exempel flickornas ogiltiga frånvaro på en skola i vår kommun ökat från 1,2 procent till 6,6 procent läsåret 2016/17? Samtidigt har flickornas resultat försämrats från 97,1 procent till 63,4 procent (klarat kunskapskraven i samtliga ämnen) under samma period. Se barn- och utbildningsnämndens (BUN) verksamhetsberättelse 2017. Här behövs snabba åtgärder!

Men det handlar inte bara om att eleverna behöver vara fysiskt närvarande. De måste också ha en trygg lärandemiljö för att få motivation att lära sig genom att lyckas. Om man inte får stöd, när man till exempel inte kan läsa och skriva och när man inte förstår, sjunker självförtroendet och det är särskilt känsligt för barn och ungdomar, som också är i en utvecklingsfas. Under min tid som grundskollärare, 28 år, har jag sett otroligt många exempel på hur elever, som har fått stöd i sitt lärande, har fått tillbaka motivationen att plugga, trivts i skolan och blommat upp, både kunskapsmässigt och som individer.  

Liberalerna skriver i sitt program att det ska vara Nynäshamns roligaste jobb att vara lärare. Det håller vi gärna med om, men om lärarna ska trivas med jobbet, måste de få en rimlig arbetssituation. Den skapas inte genom att man lägger ner skolor, så att det blir överfullt i de skolor som finns kvar, att man slår ihop klasser, så elevgrupperna blir orimligt stora eller att man drar in vikarier, för att budgeten inte räcker till, vilket är vad som redovisas i BUN:s verksamhetsberättelse för 2017.

De knappa resurser som rektorerna har fått i vår kommun, har gjort att många rektorer har slutat i rent frustration. Det är mycket allvarligt att det är sju nya rektorer till hösten. Det måste finnas kontinuitet i skolmiljön, så att rektor och lärare kan bygga upp en bra lärandemiljö tillsammans och det är omöjligt om det blir en ny rektor varje termin eller varje år. Då ger även lärarna upp och slutar. Därför måste vi satsa mer resurser i skolan, det vill säga mer pengar i barn- och utbildningsnämndens budget, så att eleverna kan få hjälp och stöd, att det finns uppdaterade läromedel, både böcker och digitala, en trygg och positiv lärandemiljö med skickliga, behöriga lärare som trivs med sitt jobb och därför är engagerade i att hjälpa eleverna.

Det finns en tydlig skiljelinje mellan L:s dröm om Campus Nynäshamn, som är en strävan efter stordrift och centralisering, till exempel att alla högstadieelever ska gå i en stor skola i Nynäshamn. Två skolor i Sorunda har redan stängts av den nuvarande politiska ledningen (S+L+MP).

Vi i Sorundanet Nynäshamns kommunparti vill istället att det ska finnas mindre skolor i de olika kommundelarna, så att eleverna får en trygg miljö och slipper långa resor med bristfälliga kommunikationer. En förutsättning för en levande storstadsnära landsbygd är också att det finns skolor. Det är ytterst få barnfamiljer som flyttar in, om det inte finns skolor. Det är ju inte heller brist på elever, snarare är det överfullt i de skolor som finns kvar.

Vi inser också, att om man centraliserar alla elever i högstadiet till Nynäshamns tätort, kommer ännu fler elever att istället gå i skola utanför kommunen och då blir ytterligare ökade kostnader för kommunen. Om eleverna ändå ska resa ca 1,5 timme/per dag eller mer, till och från skolan, kan de lika gärna åka åt ett annat håll. Idag är det redan cirka 370 grundskoleelever av totalt cirka 2 830, som har valt bort de kommunala skolorna i vår kommun. Se BUN:s verksamhetsberättelse för 2017 samt elevstatistik från Skolverket. Dessa elever kommer med största sannolikhet inte tillbaka när de ska gå i gymnasiet, så frågan är hur länge gymnasiet kommer att finnas kvar, om inte vi kan vända denna flykt från vår kommuns skolor?

Alla elever i vår kommun ska få en likvärdig utbildning vilken skola man än går i, oavsett om man är flicka eller pojke. Enligt barn- och utbildningsnämndens verksamhetsberättelse för 2017, var det nästan 40 procent i skillnad mellan flickor och pojkar och mellan skolor när det gäller slutbetyg i årskurs 9 (andelen elever som har minst godkänt, det vill säga betyg E i samtliga ämnen). Kommunen är ansvarig för att eleverna får en likvärdig utbildning, oavsett var de bor, vilket står både i skollagen och kommunallagen.

Skolan är en av våra viktigaste frågor, för barn och ungdomar är vår framtid och detta vill vi arbeta för, om vi får förtroendet att leda kommunen efter valet.

Lena Dafgård, partiledare och kandidat till fullmäktige. Legitimerad lärare med 28 års erfarenhet av undervisning i grundskolan. Filosofie magisterexamen i pedagogik med inriktning mot ledarskap.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons