Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"I skolan känner jag mig bara dum"

I dagarna startar skolorna igen. För många är det förenat med ångest. En av dem är signaturen "Dummare än alla andra?", som gärna ser mindre klasser där alla elever får förutsättningar att lära. 

De flesta vill nog ha sommarlov lite längre. Men de tycker nog att det är okej att komma tillbaka till skolan ändå och få träffa alla kompisar igen.

Men inte jag! Jag vill inte gå i skolan alls. Inte i min skola i alla fall. De kan inte lära mig någonting, för de vet inte hur jag behöver få hjälp för att lära mig.

Så i skolan känner jag mig bara dum. Dummare än alla andra.

Fast jag vet massor av saker. Jag kan nästan allt om Titanic! Och om fjärilar. Och ädelstenar. Och om lufttryck. Och en massa andra saker.

I min klass är det för många barn. Allt låter jättemycket. Och jag kan inte stänga av alla ljud. Men jag har hörselkåpor. Det tycker de i skolan är en bra lösning, det tycker inte jag. Jag känner mig bara konstig. Annorlunda. Och alla ser.

Jag kan heller inte låta bli att se vad alla gör. Då tappar jag tråden och glömmer bort vad jag tänkte och vad jag ska göra. Ibland suckar min lärare då. Då känner jag mig dum. Dummare än alla andra.

Det tar längre tid för mig att förstå vad vi ska göra och jobba med. Då måste min lärare berätta en extra gång för mig och ibland får jag andra uppgifter än de andra i klassen. Då känner jag mig dum. Dummare än alla andra.

I min drömskola är det inte så många barn i klassrummet. Kanske bara fem eller sju. Där finns det lärare som vet hur jag behöver få hjälp för att lära mig. Och lärare som förstår att min hjärna kan bli trött av allt vanligt som finns runt omkring.

I min drömskola behöver jag inte känna mig dummare än alla andra för där får jag vara som jag är. I min drömskola kan jag ha riktiga vänner. Riktiga vänner som kanske är lika ”annorlunda och konstiga” som jag.

Men i Nynäshamn finns ingen sådan skola. För i Nynäshamn tror de att jag ska må bra av att försöka vara som alla andra. Men jag vill vara som jag är. Jag har adhd och AST. Jag går i mellanstadiet och jag vill inte hata skolan.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel