Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: "Boken om Greta och hennes familj är fascinerade"

Nynäshamnaren Anders Lindeberg vill i en insändare rekommendera alla att läsa boken "Scener ur hjärtat" om Greta Thunberg och hennes familj.

Annons

Anmäl text- och faktafel

Jag har just sträckläst ”Scener ur hjärtat” av familjen Ernman/Thunberg. Det är ingen dussinfamilj. Mamma Malena, opera prima donna och vinnare av svenska Melodifestivalen. Pappa Svante, som fått sitt förnamn från en släkting, Nobelpristagaren i fysik och en global pionjär inom klimatstudier. Greta med högpresterande autism. Beata är den som jag får svårast att relatera till, men supermusikalisk.

Vi lever i en tid då det kostar på att inte kunna blunda. Att se det uppenbara, trots att allt fortsätter, som om det uppenbara inte fanns.

Boken har flera bottnar. Greta vet att koldioxidhalten bara ökar, mätningar är fakta. Hon vet att tiden för att katastrofen inte ska bli okontrollerbar håller på att rinna ut. Hon är inläst på fakta, både om utsläppen och konsekvenserna. Hon ser avgrundsgapet mellan vad som görs, och vad som behöver göras. Hon är imponerande klarsynt. Hon ser rakt igenom många dimridåer. Hos ser också hur dimridåer skapas, och av vilka intressen.

Boken har en gripande beskrivning, på ett mycket personligt plan, om vad som händer människorna i familjen, när Greta inte står ut med att se vad hon ser. Hennes personlighet passar inte för livslögner. Tårar rinner efter mina kinder när Svante beskriver hur Greta, utanför riksdagshuset, omgiven av människor, börjar äta.

Svante orkar inte se på klimatdelen av partiledardebatten vid riksdagsvalet. Han blir för arg och förtvivlad. Jag förstår honom. Vi som lever i Sverige är globalt en privilegierad överklass, i toppskiktet för utsläpp per person. Det vet alla partier. Att anpassa sin politik till vad som behöver göras, är ingen given valvinnare. Man försöker i stället hävda att det egna partiets klassiska frågor är bästa lösningen på klimatfrågan.

Sverigedemokraterna har det nog enklast. Deras fokus är ju att vi, svenskarna, ska hålla ihop och bevaka våra privilegier. De behöver inte hyckla. Skam passar inte i deras kroppar. De kan till och med köra fram att krisen kanske inte kommer. Intressegruppernas gamla taktik att sprida tvivel.

Moderaterna vet att deras kärnväljare har de största privilegierna, har mest att förlora och de största utsläppen. De är heller inte mycket för radikala förändringar.

Kristdemokraterna har väl knappast någon egen linje. Familj, sjukvård, traditioner. Möjligen skulle kristen moral kunna kopplas till klimatpolitik, men det är knappast något fokus för KD. I det här partiet kan man bli en centralfigur, trots att man föreslår ökat flygande som en väg mot en lösning på flygets utsläpp.

För Liberalerna är marknaden grunden för lösningar. En global och seriös koldioxidskatt föreslås av många ekonomer för att lösa klimatkrisen. L är mer försiktig, en lagom hög koldioxidskatt.

Den liberalt inriktade delen av Centerpartiet hamnar nära L. Jordbruksdelen lockas av att böndernas vete och skog kan bli biobränslen.

Mitt eget parti, Socialdemokraterna, orkar knappast formulera en egen klimatpolitik, i alla fall inte när man ska samregera med Miljöpartiet. Statsministerns försök att vara landsfader med världens bästa klimatpolitik krockar med verkligheten.

Miljöpartiet bildades kring frågan att avskaffa kärnkraften. Förnyelsebart sitter djupt i deras själar. Det har lett till haveri med etanolsatsning, och nu med tvångsinblandning av biobränslen i drivmedlen. Biobränslen må vara bra för statistiken, men är inte en lösning för klimatet. Nya kärnkraftverk är knappast en viktig lösning på klimatkrisen, men inte heller nedläggning av fungerande verk.

För Vänsterpartiet är solidaritet en kärnfråga, men även de vet att också deras väljare är globalt privilegierade.

Det finns många analyser och kommentarer i boken som får mig att tänka på berättelsen om Kejsarens nya kläder. Ibland är sanningen enkel. Till exempel att vi behöver avstå från en del konsumtion.

Bokens sista del innehåller nyskrivna scener, med historik kring vad som började med att Greta satte sig utanför riksdagshuset. Visst är det fascinerande läsning.

Läs boken. En varning är kanske på plats. Seriös läsning kan ge dig bekymmer att unna dig saker du sen länge har tagit för givna.

Anders Lindeberg, Nynäshamn

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel