Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Livet som pendlare – utan tåg i sikte

Annons

Kära pendlardagboken. Idag, 22 augusti, skulle jag åka in till stan. När jag kom ner till Nynäshamns station 11.30 var tågtrafiken avstängd. Det kom inga bussar och infon sa ingenting om när trafiken skulle tas upp igen. Så jag och två luttrade pendlarkompisar äter lunch i hamnen.

Tillbaka vid stationen. Samma tyska, amerikanska, kinesiska och franska kryssningsresenärer som tidigare står kvar och undrar om vi har någon mer info än infon om att tågen står stilla. Jag kollar appen - ingen info. Nu är klockan 13.00. Inga lediga taxi i Nynäshamnsområdet. SL har fortfarande inte skakat fram några bussar. Mitt lunchsällskap ställer in sina möten i stan och knallar hem. Jag liftar istället med en nynäshamnare som väljer bilen eftersom hen inte litar på SL. Ända till Stureplan. För övrigt 25 minuter snabbare än vad SL någonsin lyckats transportera mig den sträckan.

Jag gör mina ärenden, går ut och äter en bit med några kompisar och knallar sen till Odenplans pendelstation. Klockan är 21.30. Där visar skyltarna att tågtrafiken är inställd på grund av personalbrist. Jag frågar biljettförsäljaren i spärren efter mer info om när tågen kan tänkas rulla igen. Han vet inte. Jag väntar i 30 minuter. Ingen info. Inga ersättningsbussar. Jag tar en Über hem (686 kronor). För övrigt 15 minuter snabbare än vad ett felfritt SL-tåg, utan förseningar, skulle transporterat mig den sträckan. Jag tror att klimatkrisen kommer att förvärras. Godnatt kära pendlardagboken.

Niclas Sjögren

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons