Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: "Rent bondfångeri, Wåhleman!"

Sten Ask, Staffan Holmberg, Tommy Söderblom menar att Bernt Wåhleman (L) ägnar sig åt "bondfångeri" när han kritiserar dem för att inte använda partibeteckning i en debattartikel.

Annons

“Ohederligt”, säger liberalen Bernt Wåhleman (L) moraliskt mästrande om att vi inte angett partibeteckningen efter våra namn i artikeln i NP om att stärka medborgarinflytandet.

I vilken värld lever Wåhleman egentligen? Principen är glasklar för oss socialdemokrater. När vi uttalar oss i egenskap av ansvarig politiker för det socialdemokratiska partiet anges partibeteckningen men när vi uppträder som fristående debattörer gör vi det inte. Så enkelt är det!

Det är en logisk och allmänt tillämpad regel. Hur skulle läsarna annars uppfatta situationen om alla medlemmar alltid angav partibeteckningen i sina artiklar. Det skulle göra partiets uppfattning varken distinkt eller klargörande.

Det är därför ett befängt påstående att vi skulle ducka för att bekänna vår politiska tillhörighet. Vem tror på det? Vi har alla tre haft ledande politiska befattningar under flera decennier. Hade avsikten varit att dölja vår politiska identitet hade vi skrivit under pseudonym, något som helt skulle ha stått i strid mot våra principer.

Den demokratiska styrelseformen kräver skarpa och tydliga besked om var de politiska partierna står i enskilda frågor. Det är faktiskt lite sorgligt att en liberal politiker kan hemfalla åt en sådan form av billig och låg argumentation. Rätt och slätt: Rent bondfångeri!

Däremot har vi med stort intresse spanat efter vad Wåhleman kan tänkas ha för kloka ord att säga om att stärka medborgarinflytandet och satsa mer på skolan i vår artikel. Här testas den demokratiska samhällssynen på riktigt. Inte ett ord!

Vi hör aldrig Wåhleman offentligt uttala sig i sakpolitiska frågor, endast sura och griniga kommentarer. Wåhleman har två strängar på sin politiska lyra: Allmän personkritik och besvärjelser över socialdemokratin. Det måste kännas rätt trist och andefattigt när så mycket behöver bli bättre i vårt samhälle genom gemensamma ansträngningar.

Avslutningsvis rider Wåhleman till försvar för partikollegan Adborn, som fått utstå bred och stark kritik för märkliga uttalanden med mera. Det är säkert ingen enkel uppgift, snarare övermäktig. Vår kritik mot kommunalrådet Adborn är skarp men endast en västanfläkt jämfört med den massiva kritik, som nu riktas mot Adborn från andra håll. Han har varit ordförande i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden (MSN) under mer än åtta år och spåren förskräcker.

Visst – vi erkänner – S borde ha slagit larm för länge sedan om det svaga ledarskapet i nämnden. Den rapport, som revisorerna nu har lagt fram om en underhållsskuld till svindlande belopp, är främst Adborns yttersta ansvar. Den blixtbelyser ett svagt politiskt ledarskap, som till syvende och sist drabbar Nynäshamns skattebetalare hårt och ekonomiskt brutalt. Kan verkligen denna brist på ledarskap få fortgå in absurdum?

Sten Ask

Staffan Holmberg

Tommy Söderblom

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel