Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: ”Vår uppskattning till Sjöfartsverket"

Advokaterna Björn Rosengren och Hanna Rosengren skriver i ett insändarsvar om Landsortsfarleden.

Svar på Sjöfartverkets debattartikel "Advokaterna framför felaktigheter och förvanskningar".

Sjöfartsverket ser sent omsider positivt på en dialog med berörda privatpersoner, det vill säga sakägarna. Det är helt rätt att vi är 1 239 fastighetsägare, vartill kommer våra familjer, som har ”privata intressen” när det gäller skyddet av vår miljö. Därtill många som inte vi biträder samt hela det rörliga friluftslivet. Sakägare har partsställning i miljömål.

Mjölet i Sjöfartsverkets argumentpåse är dock inte helt rent.

Sjöfartsverket påstår att vi felaktigt upplyst att farleden byggs av omsorg om oljebolagens ekonomi. Detta är dock hämtat direkt ur Sjöfartsverkets olika miljökonsekvensbeskrivningar, där i varje sådan återfinns: ”Ytterst är det dock marknaden och oljebolagen som styr vilka alternativ som kommer att realiseras”.

Sjöfartsverket påstår att sjösäkerheten kräver omdragning av farleden eftersom det mellan 1985 och 2016 inträffat inte mindre än 25 grundstötningar. I den del som farleden skulle dras om har dock under ifrågavarande tidsperiod endast inträffat 3 incidenter, alla betecknade som mindre allvarliga. 2 grundstötningar och 1 kollision. Ingen orsak har redovisats för dessa incidenter, som möjligen inte alls kan skyllas på farleden, utan kanske på tekniska fel eller den mänskliga faktorn. Den senaste inträffade för mer än 20 år sedan. Att på detta sätt ”frisera” statistiken anstår inte en svensk myndighet.

Vi anser, precis som Sjöfartsverket, att transporter på väg 225 i möjligaste mån skall undvikas. Järnväg är det ojämförligt bästa miljöalternativet och därnäst måhända sjöfarten. Nynäshamn har som omtjatats både järnväg och oljehamn.

”Supertankers” är för oss skärgårdsbor liktydigt med 220 meter långa oljefartyg i fjärdar som hittills inte berörts av några oljetransporter alls.

Att Nynäshamns oljehamn inte skulle kunna hantera bränsleprodukter förefaller svårförståeligt.

Muddringsuppgifter om volymer på 1,3 miljoner kubikmeter är hämtat direkt ur Sjöfartsverkets egna miljökonsekvensbeskrivningar, varvid skall erinras om att miljöpåverkan vid muddringsarbeten blir dubbel, det vill säga dels där muddringsmassorna tas upp, dels där de  skall läggas ut på befintliga sjöbottnar.

Även sakägarna uppskattar dialog, även om Sjöfartsverket tills nu inte bevärdigat oss sådan. Vid exempelvis Sjöfartsverkets (och Södertälje hamns) ”samrådsmöte” hindrades sakägarna från att yttra sig. Vi vet att myndigheter inte uppskattar att bli motsagda, men vill stillsamt erinra om att olika uppfattningar har fört mänskligheten framåt, inte bakåt.

Sedan Sjöfartsverket påbörjade sin planläggning för cirka 5 år sedan har samhället än snabbare utvecklat en miljönödvändig fossilfri inriktning, vilken till ingen del återspeglar sig i Sjöfartsverkets otidsenliga planering,

Björn Rosengren

Hanna Rosengren

Ingående i miljöbevaranderörelsen Havsörn