Annons
Vidare till nynashamnsposten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mässingmusik i parken vid hembygdsgården

Gustavsbergs mässingssextett spelade utanför hembygdsgården i Nynäshamn.

Söndagen den 30 september hände det äntligen något på hembygdsgården i Nynäshamn.

Det var ”Gustavsbergs mässingssextett - 1895” som spelade mässingsmusik i parken. Ett trevligt evenemang som, efter några år, nu börjar bli tradition.

Hembygdsföreningens sekreterare Karin Angerby hälsade dom välkomna och Stefan Aldén presenterade musikstyckena efterhand och berättade att dom inleder och avslutar alltid med en marsch, så man vet när konserten är slut.

Första stycket var således ”Karl Cederskjölds marsch”. Solen bröt igenom molnen precis till låten: ”Jag blir så glad när solen skiner”.

”Vi tänker fortsätta med vår vanliga traditionella musik, så kom inte och försök ändra på oss”, sa Stefan så nu blev det lite Ernst Rolf: ”Gullebarn” och ”Det bor i varje hjärta en liten amorin”. Följdfråga till publiken: vet ni vad en Amorin är? Svar: en liten porslinsbild av guden Amor.

Nästa låt var Ramona, en i orkestern heter Raymond så vi kallar den Raymona. Sedan kom ett potpurri på Sound of music som Stefan har gjort. Det kom några regnstänk, men som väl var inte så mycket så att deras tjocka notböcker med över 300 låtar blev förstörda.

Man kan spela dragspelsmusik med blås-instrument om man bara arbetar om biten. Detta bevisades med den fina: ”Månsken över Ångermanälven”.

Det måste ju vara med en låt med lokal förankring också, så det blev ”Sorunda-låten”, (nästan lokal i alla fall). Lite Ernst Rolf igen: ”En hjärtevän på hjärtevägen". Sedan blev det reklam: Stefan visade orkesterns cd-skiva ”Gott och blandat i bersån” som gick att köpa efteråt.

Sedan var det dags för ”Det är grabben med choklad i”. Även Robert (tuba-spelaren) arrangerar låtar, som t ”If you were the only girl”. Nästa låt hade lite mer upp-tempo, ungefär 20-tal, en Fred Astair-låt: ”Puttin´on the ritz”.

Lite svensk nationalmusik bör ju också vara med som ”Tonerna av Sjöberg”, och till sist sista stycket marschen: ”Wien bleibt Wien”.

Karin Angerby tackade sextetten och hoppades att dom kommer nästa år igen. Publiken på knappt 50 personer hade placerat sig utspritt och bra på de utställda bänkarna och några hade egna stolar med.

Lena Håkansson, Sotholms härads hembygdsförening

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Nynäshamns Posten Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel