Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför kan vi inte uppskatta det vi har?

Annons

Hur kan folk i Gambia vara så tacksamma trots detta och vi i Sverige så otacksamma? Det frågar sig Nathalie Tegelstam.

Året är 2016, datumet är den 20 december. Klockan 07.45 går planet från Arlanda till Gambia med ett stopp på Gran Canaria. Jag, min pojkvän, hans mamma och syster har en lång resa till värmen framför oss. De är första gången jag åker till Afrika och jag är riktigt nervös men så förväntansfull.

Vi hoppar av planet och väggen av värme slår oss i ansiktet. Två veckor av sol och semester, underbart! Vi går in på flygplatsen och visar våra pass. Jag måste erkänna att jag var nervös och lite rädd då det står militärer med alldeles för stora vapen där, som inte rörde en min.

När vi fått våra väskor, mött min pojkväns systers pappa och sitter i bilen på väg mot lägenheten vi ska bo i gick mina tankar på högvarv. Jag visste verkligen inte vad som skulle hända de kommande två veckorna.

Gambia – ”The smiling coast of Africa” – ett sådant fattigt land! Det finns knappt några pengar till mat, kläder, medicin eller vård. Många har inte tak över huvudet, andra är döende på grund av sjukdomar och någon har blivit blind då en operation gick fel. Vissa ser dåligt då glasögon kostar på tok för mycket. Tänk dig att vara handikappad i ett land där ingen hjälp finns att få!

Även om de inte har någonting vill de ge dig allt! Man möts alltid av ett leende, folk som ska hälsa och en mängd med komplimanger.

Trots detta har jag aldrig i hela mitt 20-åriga liv träffat så fina, tacksamma, snälla, omtänksamma och underbara människor. Även om de inte har någonting vill de ge dig allt! Man möts alltid av ett leende, folk som ska hälsa och en mängd med komplimanger.

I Sverige har vi tak över huvudet, mat på bordet, pengar till vård om vi är sjuka eller glasögon om vi ser dåligt. Vi har en mängd möjligheter till gå i skolan, plugga eller jobba. Vissa har mer tur än andra och att få ett jobb kan ju faktiskt vara lite knepigt. Men kan ni tänka er att jobba på en restaurang och få 500 kronor i månaden? Varav 250 kronor ska gå till att ta sig fram och tillbaka till jobbet. Lönen ska även räcka till mat, kläder, vård samt att försörja din familj med barn.

Hur kan folk i Gambia vara så tacksamma trots detta och vi i Sverige så otacksamma?Jag vet inte hur jag ska hantera alla känslor och intryck, de finns inga ord som kan beskriva de jag upplevt.

Några dagar innan vi åkte hem bestämde jag mig för att ge bort lite pengar, 200 dalasi, vilket motsvarar cirka 50 svenska kronor. Jag gav pengar till en mamma med två bebisar, till mamma med barn som satt på gatan, till en kille i rullstol som inte hade några fötter, till några barn som går runt och säljer smycken för att överleva och några till.

Att se deras lycka och hur glada dessa människor blev över så lite pengar, men som är så mycket för dem, gjorde mig tårögd och otroligt glad. Men det gav mig också en klump i magen.

Vi är experter på att vara negativa, hitta fel och vara sura för små saker fast vi i själva verket borde vara så otroligt glada och trevliga för vi har de riktigt bra till skillnad från hur många andra har det i världen.

Vi är experter på att vara negativa, hitta fel och vara sura för små saker fast vi i själva verket borde vara så otroligt glada och trevliga för vi har de riktigt bra till skillnad från hur många andra har det i världen.

Varför kan vi inte bjuda på ett leende när vi möter någon? Varför kan vi inte ge varandra komplimanger? Varför kan vi inte alla uppskatta de vi faktiskt har och vara tacksamma? Krävs det att alla ska besöka ett fattigt land för att förstå? Detta gör mig så arg, ledsen och besviken. Världen är så orättvis!

Vill ni se mer bilder från resan eller en video så kan ni besöka www.nathalies.se.

Nathalie Tegelstam

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons