Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Suvad Barucija får Topputmärkelsen

Årets vinnare av Topputmärkelsen heter Suvad Barucija. Han får priset för sitt engagemang för att hjälpa ensamkommande ungdomar i Nynäshamns IF Fotboll. Men resan dit har varit lång.

Annons
Suvad Barucija. Med sitt engagemang för ensamkommande flyktingar och för att ha hjälpt dem in i föreningslivet i Nynäshamn tilldelas han Topputmärkelsen 2016.

Under Skärgårdsdagen i lördags delades Topputmärkelsen ut av Nynäshamns kommun och NP. Priset instiftades 1966. Årets pristagare heter Suvad Barucija och är föreningskonsulent i #Nifen”.

– Det är hedrande att få den här typen av utmärkelse, säger Barucija.

Priset delas ut till en eller flera personer som arbetar med barn och ungdomar. I motiveringen står det bland annat att ”han har under våren möjliggjort att ensamkommande ungdomar fått tillfälle att träna och spela fotboll”. Deltagarna har varit omkring 15 stycken på träningarna med flera olika nationaliteter, bland annat från Irak, Syrien, Afghanistan och Iran. Ingen kunde svenska i början, men fotbollspassionen har fört dem samman.

– Nu har de kommit till Sverige och jag tänkte hur vi konkret kan göra för att underlätta för dem.

– Jag förstår situationen de är i och deras vilja att försöka komma in i samhället. Trots så många olika nationaliteter har vi inga problem i kommunikationen. Det som är det absolut viktigaste för mig är att sprida glädje till dem.

Men resan till Nynäshamn har varit lång för Barucija. Han är född och uppvuxen i Bosnien. När Bosnienkriget bröt ut i början av 1990-talet kunde han inte längre vara kvar utan tvingades att fly för sitt liv.

– Jag trampade på en mina och det fanns ingen sjukvård där jag var. Jag fick ta ett skosnöre som kunde förhindra mig att förblöda. Det tog tolv timmar innan jag träffade en läkare och först då fick jag smärtstillande.

Efter ett år fick han en benprotes.

– Jag blev glad och tänkte: ”Titta, jag kan gå, jag kan gå på mina ben”. Det var ofattbart.

1994 kom han till Nynäshamn.

– Det var tufft. Jag hade tänkt att återvända så snabbt som möjligt, men jag är kvar i Nynäshamn än och jag trivs väldigt bra här.

Har du åkt tillbaka till hemstaden i Bosnien?

– Jag har inte velat återvända för det har skett en etnisk rensning där. Men en gång för tre år sedan ville mina barn åka dit, så vi gjorde det. Det var tufft för mig.

Som föreningskonsulent i Nifen sköter han allt kansliarbete, planerar lagens träningstider, samlar in medlemsavgifter och beställer material. Utöver det jobbar han ideellt som fotbollstränare.

– Det är fantastiskt med viljan bland flyktingarna. De kommer inte bli proffs, men de vill spela fotboll. Vi hade en kille som hade problem med sina skor så han spelade barfota. Även om andra trampade på hans fötter så fortsatte han.

– Fotbollen ger så mycket glädje. Den glädjen övervinner allt.

Mer läsning

Annons