Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Max och Melina kämpar för att hitta jobb

Max Vyöni vill bli kock. Melina vill få användning för sin examen i engelska. Men att leva med ADD och Asperger innebär ofta att man blir missförstådd och lätt trampar i sociala fällor. Hittills har det satt käppar i hjulen för deras drömmar.

Annons
Max och Melina Vyöni.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger på 25 procent och är ett stort samhällsproblem. En grupp som drabbas extra hårt är personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Arbetsmarknaden tvekar att ta emot dessa personer, vilket innebär att de riskerar att fastna i långa tider av arbetslöshet och utanförskap. Många saknar sociala kontaktnät, arbetslivserfarenhet och fullgjord gymnasieutbildning. 

NP har träffat två av dem, Max och Melina Vyöni, 22 och 23 år, som på ett välformulerat sätt berättar om sina erfarenheter.

Sedan Max Vyöni gick ut gymnasiet för tre år sen har han sökt jobb. Men utan fullständiga betyg, och ett tunt cv, har han börjat tappa hoppet.

Max är diagnostiserad med ADD och Asperger. ADD är som ADHD, men i stället för att gå upp i varv blir han trött. Max bild av livet var att han skulle gå ut skolan, jobba ett par år innan han sökte utbildning till drömyrket kock.

Men så har det inte blivit. Hans enda jobb på tre år har varit arbetsträning på ett lager hos en grönsaksgrossist. Jobbet fick han via sin gode man som hjälper honom med papper och ekonomi, något han själv har svårt att hålla ordning på.

De första två dagarna på arbetsträningen fick han inte göra någonting, berättar han.

– Sedan fick jag sätta klisterlappar på förpackningar. Det gick bra. Men jag hade ingen handledning. Själv har jag svårt att ta kontakt, och därför kunde det gå flera timmar utan att jag hade något att göra. Efter två veckor slutade jag. Jag såg ingen mening. Jag skulle vara där i sex månader utan ersättning.

Max år i grundskolan gick ganska bra, berättar han. Han gick i olika specialklasser från mellanstadiet. Hans mamma såg tidigt till att han och systern Melina blev utredda, eftersom hon kände igen symptomen från sig själv. Max berättar att han fick bra stöd i grundskolan och har ganska bra betyg från nian.

Gymnasiet gick däremot inte lika bra. Han behövde mer hjälp och bytte från elprogrammet på Init, International IT College of Sweden, till en specialklass inom Fredrika Bremer. Det gick för långsamt och snart var han tillbaka på Init.

– Jag fick bra betyg i ämnen jag gillar, men sämre eller inget alls i de andra, vilket är klassiskt för elever med ADD och Asperger.

Sedan gymnasiet har han haft några kortare sommarjobb, det är allt.

– Jag har alltid trott att om man har bra betyg kan man få ett bra jobb. Men så fungerar det inte. Det är kontakter som gäller. Och det tror jag inte att vuxna förstår i dag.

Efter tre års jobbsökande är Max självförtroende rejält tilltufsat. Han har gett upp förhoppningen om både jobb och utbildning.

– Jag har misslyckats så många gånger att jag har tappat allt hopp. Jag känner att jag inte är värd någonting. En dröm vore att hitta en praktikplats i ett kök. Jag vet att jag klarar stress, och har jag ett schema går allt mycket bättre. Men problemet är ringa och fråga. Det är så socialt obekvämt att jag kan få ångest bara av tanken. Jag har problem med ångest och depression vilket nästan alltid leder till att jag blir fysiskt sjuk.

Max delar boende med sin syster Melina. Men hur bra syskon man än är blir det påfrestande i längden. Båda skulle vilja flytta till något eget.

Melina är liksom som bror diagnostiserad med ADD och Asperger. Men till skillnad från Max utåtriktade sätt är Melina mer inbunden. Hon beskriver sig som högfungerande och har haft lättare för studier än sin bror.

– Mina svårigheter är det sociala. Enligt mina lärare låg jag två år före i studieplanen, men två år efter när det kom till att interagera med mina klasskamrater. Jag har inte den sociala kapaciteten.

Melina blev mobbad hela grundskolan, vilket är klassiskt för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Avviker man för mycket blir man lätt utstött.

– Jag blev sparkad, slagen, fick mina saker utslängda i vattenpölar och jag blev kallad saker. Jag bytte skola fyra gånger.

Trots det tog hon sig igenom skolan med fullgoda betyg. Hon började gymnasiet, även hon på Init. Med sitt specialintresse för språk, tog hon en så kallad cambridgeexamen i engelska, vilket ger henne en språklig behörighet till universitet världen över.

– Jag var jättestolt över det. Det var ett bevis på att jag gjort något bra.

Hon började läsa till språklärare, men på lärarhögskolan upprepade sig allt. Hon hamnade utanför, hade svårt att få rätt information och kom ofta för sent eller missade tentor. Så hon slutade. Hon försökte läsa engelska på Södertörns högskola men samma sak där och ångesten tornade upp sig.

Melina har haft sporadisk jobbpraktik, utan ersättning. Nu är hon inskriven på Arbetsförmedlingen igen och hoppas få en praktikplats med betalt. Om några månader blir hon utförsäkrad.

Melina vill helst av allt få användning för sin engelska, antingen inom yrkeslivet eller genom vidare studier.

– Jag vill ge något tillbaka till samhället. Jag vill inte leva på skattepengar. Jag vill hjälpa och inspirera unga människor, jag vill göra saker, men jag vet bara inte hur.

Mer läsning

Annons