Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Suomiseura vieraili Helsingin Oodisa

Finska föreningen i Nynäshamn besökte det imponerande biblioteket Ode i Helsingfors.

Annons

Anmäl text- och faktafel

Ett 20-tal medlemmar från Nynäshamns Finska förening besökte det nya centrumbiblioteket Ode i Helsingfors på aprildagen. Första intrycket var nära på ett aprilskämt. Byggnaden såg ut som en stor båt med sina böljande former. Ingångshallens tak var på sina ställen så lågt att katten inte kan gå under, i alla fall inte med svansen upp, och det sneda golvet i översta våningen lutade så kraftigt på vissa ställen att man fick svindel.

Här har arkitekterna från ALA och YIT gått loss med fria händer.

Ode är ett märkesprojekt för 100-årsjubileumsåret för Finlands självständighet, ett litteraturens hus och en mångsidig stadsupplevelse, öppet för alla sju dagar i veckan. Ode öppnade förra året och är den nya tidens bibliotek, en plats för aktiviteter och inlärning för alla.

Byggnaden är ett mästerprov på finländskt byggande och arkitektur.  Det dominerande materialet i väggarna är finskt gran med stora glasväggar som är målade med vita prickar upptill så att solljuset silas behagligt in i de ljusa lokalerna.

Den högsta punkten, som är en populär selfieplats, är inget för dem med svindel. Genom glasväggar ser man ca 20-30 m rakt ner på gatan.

I Ode kan du låna böcker på ett tjugotal olika språk, läsa tidningar, gå på lunch, arbeta, studera, hänga omkring, gå på bio i Kino Regina, hålla ett möte eller arrangera ett evenemang eller konsert i Maija-salen, ta ett glas vin, lära om EU, skapa musik i studior, lära dig att använda 3D-printer, träffa kompisar, sy gardiner, leka med barn i Loru-parken, lyssna på sagor bakom en lönndörr i ett mjukt sagorum, spela bordsspel, arrangera matlagningskurser i övningsköket och mycket mer.

Bildkonstnär Otto Karvonens konstverk ”Dedikation” i bibliotekets spiraltrappa berättar för vem Ode är till för. Allmänheten hade fått lämna sina förslag. Över 380 svar finns inskrivna i trappans väggar från gatunivå ända upp till tredje våningen. Det var fascinerande att läsa att Ode är till för visionärer, vänsterpartister, feta, drömmare, kattmänniskor, flyktingar, sjukpensionärer, regnbågsfamiljer, immigranter, kritiker, kverulanter, soldyrkare, häxor, fakirer, älskande, övergivna, bastubadare, lösdrivare, transpersoner, forskare, flitiga, hundmänniskor, uppfinnare, veganer, magra, helare, turister, bebisar, vilseledda, änkor, blyga, mystiker, oskyldiga, shamaner, naturvänner, kejsare, kvinnor, trötta, analfabeter, körsångare och minst 300 till.

Odes motto är ”Ode till oss alla”.  Ode är med i att verkställa finska samhällets viktigaste värderingar, såsom yttrandefrihet, bildning, jämlikhet och öppenhet. Alla har rätt att besöka Ode. Planlöst flanerande är tillåtet, till och med önskvärt. Ode tillåter inte rasism eller diskriminering. 

Ode är väldigt populärt, speciellt bland studenter. Det är lätt att slinka in på väg hem från universitet och högskolor eftersom det ligger mitt i centrum. Överallt såg vi ungdomar sittande i fåtöljer med en bok i handen eller liggande på de sluttande ytorna med sina laptoppar, telefoner och vattenflaskor. Föräldrar med barnvagnar samlades i restaurangen och lekutrymmen.

Medan man njuter av bakelserna på kafé Oodi högst upp, ser man Helsingfors i panorama; Moderna muséet Kiasma, Riksdagshuset, Musikhuset, Nationalmuseet, Finlandiahuset och Operan vid Tölöviken och längst bort skymtar Botaniska trädgården och tornet på Olympiastadion. Det nyaste muséet Amos Rex ligger på samma sida men syns inte genom fönstret, eftersom det ligger under jorden.

Vi var imponerade och stolta över den senaste skapelsen vi fick se i vårt forna hemland. Vi flanerade runt på olika våningar bland bokhyllor och levande träd, njöt av det vi såg, några passade på att äta lunch och dricka kaffe innan det var dags att återvända till båten.

Under den 2,5 kilometer långa promenaden i vårsolen mot hamnen gick vi förbi Finlands nationalgalleri Ateneum, den vita 62 m höga Domkyrkan från 1852 ritad av Engel med världens största samling av zinkstatyer på taket, Uspenskijkatedralen som är Nord- och Västeuropas största ortodoxa kyrka och byggnaden i rött tegel med de gyllene kupolerna är ett av de synligaste tecknen på det ryska inflytandet i Finlands historia.

Vi passerade fyllda gatukaféer på Esplanaden, och kikade in i lyxiga butiker med det senaste designen i kläder, skor, porslin, glas och smycken.

Det är en annorlunda stad än den man lämnade för 50 år sedan.

Efter den långa promenaden slog det oss att vi inte hade känt tobaksrök någonstans. Finland är ett av länder med EU:s strängaste tobakslagar och strävar efter tobaksfritt samhälle 2030.

Väl på båten väntade god mat, bastubad i SPA-avdelningen med ordförande Kari Ahko i spetsen och sång, dans, musik och umgänge i baren.

Tuula Johansson, styrelsemedlem och kontaktperson till ABF, fyllde jämnt (enligt speakern 30+) och hyllades med orkester, sång och champagne.

De flesta i gruppen hade kommit till Sverige i sin ungdom för att arbeta. Det var lätt att få arbete och bostad för 50 år sedan. Jag själv minns att när jag som 20-årig sjuksköterskeelev sökte sommarjobb på ett av Stockholms sjukhem, utbrast personalchefen vid anställningen: ”Oh vad jag älskar finska tjejer, de kommer från båten, duschar av sig och börjar jobba direkt. Svenska tjejer måste hämta sig en dag.”

En kvinna berättade att när hon besökte sin syster, som hade flyttat till Stockholm för 50 år sedan, träffade hon på en fest en stilig svensk kille som studerade juridik. Hon blev upp i öronen förtjust i honom och tänkte: ”Honom ska jag ha”. Och så blev det.  50 år av kärlek, ett lyckligt äktenskap och barn och barnbarn som resultat.  En annan kvinna hade gått på Bal Palais och där blivit kär i sin blivande man som först verkade litet blyg men som visade sig vara mästare på att dansa polka.

De flesta finnar som kom hit på 50- och 60-talet är väl integrerade i det svenska samhället. De har haft bra yrkesliv här, hus och hem och ofta en sommarstuga i Finland, dit de åker varje sommar för att fiska och plocka bär och svampar. Deras barn är så väl integrerade i det svenska samhället att de inte längre är med i Finska föreningen utan lever mer eller mindre ett helt vanligt Svensson-liv.

Finska föreningen i Nynäshamn har träffar varje vecka. Man samlas för språkövningar, allsång med dragspel och handarbete. Varje år gör man utflykter och ordnar en jul- och morsdagsfest. Föreningen har ett trettiotal medlemmar och har funnits i Nynäshamn i 53 år.

Vi var nöjda med besöket och tackar rederiet som bjöd oss på kryssningen och Nynäshamns finska förening som bjöd på middagsbuffén.

Marjatta Kärki, ny medlem i föreningen

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Nynäshamns Posten Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Nynäshamns Posten Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel