Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svårkört i leran på Eneby

Regn och lera drog ner tempot när Hågapokalen avgjordes i helgen. Trots förutsättningarna hade ändå tillräckligt mycket folk hittat till Enebybanan för att det skulle bli ett riktigt trevligt folkrace.

Annons

Under ett tält står Rolf Andersson och vilar ut. Han tävlar för MK Speed och har just kört första heatet i veteranklassen. Det gick inget vidare. Bilen ser, milt uttryckt, ut som något som inte skulle passera besiktningen. Vänner till Rolf hjälper honom att svetsa någonting på framaxeln som ser alldeles mörbultad ut.

– Jag hamnade lite efter i starten och blev uttryckt i räcket. När det är så här lerigt tar det ingenting när man svänger, så det var kört. Det var en dålig start men jag tog mig i mål i alla fall och blev femma. Nu måste jag se till att köra bra i nästa heat, säger Rolf Andersson.

Över 220 förare deltog i tävlingen som arrangeras av hemmaklubben MK Speed. I år hade man hoppats på publikrekord. Men vädergudarna ville annorlunda.

Anders Harlin står i en klunga med folk uppe på en vall tillsammans med sina söner Sebastian och Simon. De har åkt från Upplands Väsby för att kolla på de snabba bilarna.

– Vi var här förra året också då var det varmt och skönt och mycket mer folk. Men det är trevligt i år också och grabbarna gillar allt som har med snabba bilar och motorcyklar att göra, säger Anders Harlin.

Nere på startområdet står bröderna Dennis och Robin Högberg bland de uppradade bilar som väntar på att få starta i juniorklassen. Dennis blir 18 i år och därför är det sista året som han får tävla som junior. Han har hållit på med folkrace i ett år och det är ingen tvekan om vad det är som är tjusningen.

– Det är helt klart adrenalinkicken man får. Det pumpar på ganska bra när man kör.

Brorsan Robin tävlar i samma klass och det är tveksamt om det är en fördel eller nackdel att ha en så ”lojal” förare i teamet. Ibland har de hjälpt varandra genom att hålla borta motståndarna om ena brorsan har tagit starten, men sådan hjälp kan man inte alltid lita på.

– Vi får väl se vem som är snabbast när vi möts, jag kanske sätter upp dig i räcket, säger Robin Högberg till brorsan.

Banan är fortfarande blöt trots att regnet har haft uppehåll under söndagsförmiddagen. Blötan gör starten särskilt viktig, berättar Dennis Högberg. Det är svårt att köra om i leran eftersom man måste hålla sig i de uppkörda spåren där det är bättre fäste.

Att det skulle gå så mycket långsammare är dock inget som ett otränat öga märker av. Och nog bjuds publiken på fin åkning och en och annan avåkning också. Lite kontakt är det ingen folkraceförare som skyr.

30 sekunder till start – motorerna varvas för fullt. Sex mer eller mindre mörbultade personvagnar på rad. Alla regnbågens färger är representerade, när det kommer till modeller är folkvagnsbubblan och och volvokombin fortfarande populära val. Bilarna ser inte mycket ut för världen men de låter desto mer.

Och så ges startsignalen. Bilarna är baktunga för att vara kvicka iväg och när kopplingen släpps är det inte långt ifrån att kofångaren skrapar i backen. Leran sprutar när bilarna far iväg i ett stort avgasmoln.