Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Våga vara dig själv – och omge dig med riktiga vänner

Artikel 18 av 26
NP:s ung-redaktion
Visa alla artiklar

Ska man våga vara sig själv, ha sin egen stil, öppna munnen för att uttrycka sina åsikter? Eller är det bättre att låta andra bestämma och vara den tysta skuggan i bakgrunden som ingen tycker är viktig?

Annons

I dag är det vanligt att man spelar en roll; på jobbet, i skolan, bland vänner, ja överallt, utom på ett ställe. Den enda gången man visar sitt riktiga jag är med familjen. Där finns tryggheten. Det har ingen betydelse om man beter sig barnsligt eller moget. Med familjen kan vi verkligen visa vårt riktiga jag.

Varför är det så? Varför ska vi behöva sätta på oss en mask så fort vi ska någonstans? Vi beter oss efter om vi får belöning eller bestraffning för våra handlingar. Genom att få en belöning, till exempel uppmärksamhet, när vi utför en handling fortsätter vi gärna med det. Om vi i stället straffas, eventuellt med en utskällning, slutar vi direkt.

En orsak till att vi intar en roll är grupptryck. Ordet kan tolkas på flera sätt, antingen att en grupp försöker övertala en enskild individ till att göra något den inte vill, eller att en individ försöker övertala en grupp eller annan individ till att göra något den inte vill.

Ett tredje sätt att tolka grupptryck är när en person inte gör samma sak som de andra i gruppen och då känner sig tvingad till något man inte vill. Ingen vågar sticka ut i dag och gör därför som alla andra.

Förr fanns det sociala system som pekade ut vad män, kvinnor och barn skulle göra och inte göra. I dag däremot har man större möjligheter att använda sin fria vilja, så varför gör vi inte det? Vi kommer inte att bli älskade av alla för våra handlingar. Men de som finns kvar vid ens sida hur man än beter sig, det är de man verkligen bör umgås med.

Det är även vanligt att man jämför sig med idoler, vänner och syskon. De flesta har säkert någon eller några som de ser upp till. Ni tänker säkert ”jag vill bli som honom/henne”, men då undrar jag om verkligen vill det? Innerst inne vet jag att ni är nöjda med den ni är och hur ni ser ut. Om inte brukar det förbättras ju äldre man blir.

Med detta vill jag uppmuntra er till att våga vara er själva, klä er i er egen stil och var den du vill vara. Om du inte kan vara dig själv med dem du umgås med, sluta umgås med dem och hitta andra i stället.

Hanna Fryckstedt